Till minne av Sonja Thomsson

För en månad sedan slutade vår mor Sonja sitt jordiska liv, en månad till eftertanke och minnen av en idog, envis och målmedveten människa där inget hinder var så stort att det inte gick att övervinna. Vi minns mors bärbuskar av hallon, vinbär, krusbär och jordgubbar. Vi minns grönsakslandet med pumor, gurka, ärter och morötter. Oaser för oss barn att vistas i och ha tillgång till.
Trots tunga krävande arbetsdagar som många gånger inte slutade samma dag som de började, så hade hon tid över för sitt intresse, sömnad och vävning. Många är de alster som hennes händer har förfärdigat bland annat antependiet i Lye kyrka, i vilken hon också var den första kyrkovärdinnan. Många var de kvällar då vi pojkar kom hem och fann henne sysselsatt med ett krävande handarbete eller hörde vävstolens dunkande. Visst såg vi att mor ibland var trött, men var ändå beredd att engagera sig både politiskt och ideellt, var med och bildade SLKF i Lye 1945 och var med i fullmäktige i Ljugarns kommun. Inom det ideella föreningslivet deltog hon aktivt, bildade sig alltid en uppfattning framförde den och stod alltid för den. Man hörde ibland kommentaren över ett beslut, "Sonja tyckte så" varianten fanns också "fast Sonja tyckte inte så".Vem var då denna respekterade referenspersonen Sonja, det var min mamma - vår mor.
Vi barn hade inte insikten eller förmåga att inse vilken stor personlighet vår mamma var. Hon var lokalpatriot - "handlar gör man i socknens affär, annars avstår man" - var parollen, liksom alltid smör på brödet och efterrätt för magens bästa.
Hon var för mig en levande uppslagsbok, klar i huvudet, redde ut utan minsta tvekan det som ibland syntes olösligt, ända fram till hennes sjukdom ändrade på det förhållandet.
Hon levde efter principen, ock lärde oss, att ett avgivet åtagande alltid skulle infrias oavsett vad det kostade på.
Cykeln var hennes fortskaffningsmedel, erbjöd vi henne skjuts till något, blev svaret ofta, "nej jag har cykeln".
Efter ett strävsamt långt liv hoppas vi på att mor nu får vandra på de evigt gröna ängarna, en miljö som hon trivdes att vistas i och där få åtnjuta den ro och vila som hon aldrig eller väldigt sällan unnade sig under sin levnad. Vila i frid - tack för allt mamma.