Till minne av Signild Werkelin
Kvinnan var Signild Werkelin, mannen Gustaf Asp. I början på 1990-talet hamnade jag hos dem i sommarvistet i Folkarbyn, utanför Borlänge. Sillfest med poesi och sång. Sedan visade det sig att vi bodde i samma fastighet i Borlänge och möttes nu och då på öppet hus i Kvarnsvedens kyrka. Signild sjöng även ett antal år i Hagakyrkans kör.
Senare kom Signild med i föreningen Kvinnor i Svenska kyrkan. I föreningens studiecirklar gjorde Signild med sitt skärpta tänkande och analytiska förmåga en ovärderlig insats som i andra sammanhang.
När Gustaf Asp i början på år 2000 avled, beslöt Signild Werkelin att flytta hem till Gotland och Fårö. När detta skett möttes vi under sju års tid flera gånger per år, först i Fårösund och sedan på Fårö. Jag fick lära känna Gotland och Fårö inifrån. Nära Signild fanns också systern Frida och brodern Sigge.
Alla tre gav varsin bild av Gotland och Fårö. Signild berättade med stor glädje om åren i nykterhetslogen och debatter med ungdomar i dåvarande Centerns ungdomsförbund. Frida om de socialdemokratiska kvinnornas historia på Gotland. Sigge om krigsår och sjukhus i Lärbro.
Så fick jag mycket mer om Gotland och Fårö än om jag valt att ligga på badstranden i Sudersand.
Signild var vänster och deklamerade med stolthet dikten "Proletären" så sent som på juldagen 2007. Den finns inspelad på CD tillsammans med andra dikter Signild Werkelin reciterar - hennes diktion är oklanderligt klar och tydlig.
Vi hade heta diskussioner på Fårö om religion och kyrka och politik. Vi såg på teve, film och teater och upplevde tillsammans den hemska 11:e septemberdagen då teve meddelade Anna Lindhs död. Tsunaminkatastrofen.
Vi vandrade mycket på Fårö. En sommardag till Hammars klint.
Nu har Signild Werkelins stämma tystnat för alltid, men jag är henne tacksam för allt. Vila i frid!
Så jobbar vi med nyheter