Till minne av Rune Fahlström
Rune var trogen Gotland under hela sin levnad. Efter realexamen 1964 började han som lärling på dåvarande BPA och var med och byggde bostadsområdet ?Vargen?. Efter militärtjänsten 1966 började han som kalkylator på BPA och var verksam där till 1984. Därefter började han på Riksbyggen i Visby såsom projektansvarig för nybyggnationer för att sedan avancera till teknisk chef. Därefter blev han chef för kontor i Visby. År 2000 startade han en egen konsultfirma som han drev ett par år för att slutligen övergå till tjänsten som teknisk chef för ett större bestånd av bostadsrätter i Visby.
Rune var en kunnig, samvetsgran och plikttrogen människa. Lät sig aldrig styras av slumpen utan planerade, både i smått och stort, allt han gjorde för att uppnå bästa resultat. Han sparade aldrig sig själv och otaliga är de kvällar flitens lampa lyste på hans arbetsplats. Ryktet om hans flit och kunnighet blev allmänt känt och sedan ett par år ingick han i styrelsen för Gotlands Kommuns konsult- och servicekontor, ett uppdrag som gladde honom mycket, men som han var tvungen att avsäga sig i förtid på grund av sjukdom.
Rune var en sällskapsmänniska och tyckte om att ha trevliga människor omkring sig och han blev mycket riktigt medlem i några av stadens sällskap. Sedan barnsben hade han tillbringat sina somrar vid Vitvärs fiskeläge vid Ljugarn och alltid varit road av att vara på sjön. De sista åren fick han även ett stort intresse av segling och varje sommar seglade han med goda vänner.
För ett par år sedan drabbades Rune av cancer och det sista året var en kamp mot sjukdomen som till slut ändade hans liv.
Ödet ville att vår syskonskara skulle drabbas av denna hemska sjukdom. Det är endast fyra månader sedan som en yngre bror till Rune gick bort i samma sjukdom.
Rune sörjes närmast av sin livskamrat sedan många år, Inger Björnlund, Visby. Runes barn i ett tidigare äktenskap, Rickard, Stockholm och Annika, Visby, Ingers barn Susanne med familj, Atlingbo, Peter, Stockholm och Daniel, Linköping. Systern Marianne Wallén med familj, Gävle, brodern Stig, Visby, brodern Anders med familj, Norrköping, brodern Bengt med familj, Visby samt svägerskan Birgitta med familj, Visby.Greta Lickander har stilla somnat in i en ålder av 86 år. Hon föddes i Alva 1918 som första barnet i en syskonskara på sex. Familjen var en av Gotlands många statarfamiljer och flyttade åtskilliga gånger för att tjäna på olika större gårdar. Bara 15 år gammal flyttade Greta på egen hand till Eksta för att tjäna som piga. Där träffade hon också sin blivande man, John Lickander på Bjerges. 1944 gifte de sig och flyttade till ett litet jordbruk vid Bopparve i Eksta. Bopparve kom sedan att bli Gretas hem i drygt 60 år tills hon i höstas flyttade till en lägenhet i Klintehamn.
Arbetet på gården var till största delen Gretas ansvar, då maken under långa perioder jobbade borta med diverse arbeten för att försörja familjen. Vid sidan av jordbruket var Greta under några år skolmormor på skolan i Eksta. Hon var också en aktiv föreningsmedlem i bland annat Kyrkliga syföreningen.
Ett av hennes stora intressen var trädgårdsarbete. Hon hade ända tills hon flyttade från huset ett väl tilltaget trädgårdsland där hon odlade sina grönsaker. Till Bopparve hör också ett änge som hon, även sedan maken John gått bort, hävdade med stor entusiasm. Ekstakusten var en av hennes favoritplatser; där plockade hon vackra stenar till trädgården och badade från tidig sommar till långt in på höstarna. I Kronvall hade hon och John en fiskebod där de tillbringade många söndagseftermiddagar med en kopp kaffe i solen.
Trots att hon nästan hela livet levde under knappa omständigheter var hon en mycket generös person, vilket hennes familj ofta fick uppleva. Samtidigt var hon en kvinna med bestämda åsikter och en stark integritet. Vi som levde nära henne kommer att sakna både hennes hårdnackade envishet, hennes varma famn och de många fantastiska middagarna i köket på Bopparve.
Greta sörjs närmast av bröderna Erland i Visby och Bo i Landskrona, liksom barnen Mary-Anne med maken Stig och Allan med hustrun Monika samt barnbarnen Eva, Magnus och Sanna.
Domnar jag
i bruset
av svallande vågor,
somnar jag
i ljuset
av blåeldens lågor,
är havet och heden
det sista jag ser,
jag önskar ej mer.
Gustaf LarssonLjus, lys upp i nyårstid
I nyårstid som är i mörkrets stund.
Tända ljus och ett tyst förbund.
Mellan nära och kära
som från oss gått.
Tankar kommer
i stort och smått.
Bomma och krans läggs
varligt på var grav.
När vi går från varann så
tungt det känns.
Med stöd från vänlig tanke
och hand. Det värmer
och lyser som ett
vackert ljus.
Se, det strålar och hörs&
Som havets brus&
O Ändligt&
Så jobbar vi med nyheter