Till minne av Pelle

Du skulle ha fyllt 57 år i dag om du fått leva. Du var en mycket god granne och kompis, du led med din cancer under lång tid, ändå tyckte man att det gick så fort. Du var på lasarettet fick cellgift och borde ha mått mycket dåligt, men när du kom hem så skulle du upp på en traktor eller en lastmaskin. Mot slutet satt du i rullstol men ut i verkstan skulle du ändå, läkarna förstod inte hur du kunde orka men din envishet och din livsvilja var så stark.
Du var med i hemvärnet och det var alltid du som såg till att det var en fin stämning i hemvärnsgruppen, även när vädret var dåligt hade du någon kommentar som lättade upp stämningen.
Vi hade ofta samtal om viktiga saker men också om mindre viktiga, ibland om sånt som inte borde komma vidare och det kunde man lita på att ingen mer fick veta vad vi talat om, det händer än i dag att jag tänker: "Det skall jag berätta för Pelle".
Det är svårt att förstå att du inte finns hos oss längre, du lämnade ett stort tomrum som ingen kan fylla.K-G