Till minne av Peg Nohlgren
Peg var under en lång period en engagerad och karismatisk ledare för lottaorganisationen på Gotland.
Redan under krigsåren började hon sin bana med att som unglotta hjälpa till med förnödenheter till soldaterna i fält. Vi som hört hennes berättelser om alla kvällar unglottorna stickade och packade vantar och sockor minns det med glädje.
Peg hörde till dem som villigt ställde upp trots att handarbete inte tillhörde hennes främsta intressen men det fanns uppgifter för alla till exempel vid sjukhuset för baltiska flyktingar som inrättades på Solhem.
Unglottorna kom att ligga Peg speciellt varmt om hjärtat under alla år. Hon arrangerade under 60-70 och 80-talet, årligen läger på Fårö för unglottor från hela landet.
1964 valdes Peg till kårchef i Visby lottakår och kom snabbt in i ledningen även för Gotlands lottaförbund. Under 16 år (1970-1986) var Peg förbundslottachef för Gotlands cirka 1200 lottor. Det var en expansiv period med mängder av kurser och utbildningar. På många av utbildningarna deltog Peg själv som kurschef eller instruktör i stab/sambandstjänst.
Kårerna som var sju till antalet bedrev själva information och rekrytering och samlade medlemmarna till kårträffar men Peg såg till att det ordnades stora arrangemang där alla lottorna kunde träffas.
Det kunde vara frivilliga försvarets dag eller lottadagar där 100-tals lottor kom tillsammans och utbytte erfarenheter.
Under flera perioder var hon ledamot av lottaöverstyrelsen och senare i fondförvaltningsnämnden.
Peg hade ett utpräglat sinne för ordning och reda speciellt på lottornas medel och hur de nyttjades.
Hon ledde kurser för lottornas funktionärer både på Gotland och på lottornas kursgård Älvkarleö.
Det finns många duktiga kassörer i lottorna tack vare Peg Nohlgren.
I stiftelsen Gotlands Vapen var hon under en lång tid verkställande ledamot.
Peg var hedersledamot i Gotlands lottaförbund och fick även motta lottaorganisationens högsta utmärkelse- Kunglig förtjänstmedalj i guld.
Även efter sin aktiva period i förbundsledningen har Peg följt utvecklingen i lottorna.
Peg var som person social och vänkär. Hon engagerade sig i olika uppdrag och föreningar och var med om att bygga upp Rebeccalogen nr. 29 -Litorina, i Visby och innehade även under många år befattningen som övermästare i logen.
De senaste åren har hon haft sviktande hälsa men varit vid gott mod, vi lottor saknar henne och skall minnas en driftig lottakamrat och ledare med ett starkt engagemang som verkat för vårt lands fred och frihet och för organisationens bästa under ett helt livsverk.
Peg sa vid något tillfälle - att vara lotta är att vilja, att kunna och att finnas, om det skulle behövas, nu finns inte Peg med oss längre. Tack Peg för att du fanns, du kunde och du ville!
Våra tankar går nu till dem som stod henne närmast, maken Lars samt döttrarna Eva och Christina.Lottorna på Gotland/
Ulla Bäckström
Så jobbar vi med nyheter