Till minne av Olof Olsson
För mig har Olof betytt väldigt mycket. Kanske inte så mycket under senare år som under barn- och ungdoms åren.
Som grabb vid Frändarve och nära till Rovalds minns jag hur man drogs till granngården och ville följa vad farbror Emil och Olof sysslade med.
Jag minns speciellt ett tillfälle, jag kan ha varit 4-5 år. Som vanligt var jag nyfiken och fick följa med, när det skulle harvas med traktorn (med järnhjul). Jag fick sitta på verktygslådan under ratten. Farbror Emil körde och Olof satt på stänkskärmen.
Döm om min lycka.
Lite längre fram i ungdomsåren vaknade intresset för idrott. Jag följde med iver Olofs framfart mellan orienteringsskärmarna och ganska snart lärde han mig att gå kompassgång, att stega och att leta skärmar. Många är de söndagar som vi tidigt steg på orienteringsbussen vilken förde oss till någon tävling på ön. Olof blev en duktig tävlingsorienterare och jag har honom att tacka för att det kom att gå ganska bra, även för mig.
Ett annat intresse som Olof väckte hos mig var i friidrott. Det var främst i löpning och hopp i olika grenar.
I trekanten bakom Rovalds kvarn hade vi tillsammans iordningställt hoppgrop och löparbana. Efter dagens sysslor tränade vi där för att bli de bästa i socknen.
Vi kom senare att tävla för Roma IF och Egon Lindström blev vårt allt i allo. Olof blev en god 400 meterslöpare och höjdhoppare. Så småningom fick vi även andra intressen.
Olof hade träffat Sonya, som han ofta besökte i stan. Och eftersom inte körkortsåldern hade infunnit sig för mig och jag också hade vissa intressen där, var det åtskilliga gånger det blev lift med Olof.
Under senare år, när min pappa ännu var bonde, var Olof en oumbärlig hjälp, under främst skördetiden, men även med andra arbeten.
Som närmaste granne hade vi nästan dagligen kontakt med varandra och kom på så sätt att lära känna varandra utan och innan. Jag uppskattade verkligen Olofs lugn och hjälpsamhet i alla situationer. Men det är nog på det idrottsliga planet minnena främst finns. Jag har bara berört några, det finns många, många fler.
Vid den årliga träffen med öns friidrottsveteraner deltog Olof gärna så länge hälsan medgav.
Det är svårt att fatta att inte Olof längre finns vid Rovalds.
Jag hyllar minnet av en nära granne och vän
Vila i frid
Vännen Ingemar Olsson
Så jobbar vi med nyheter