Till minne av Nils Johansson

Vi har en Muffar och han är en ängel. För ett år sedan lämnade han oss, det var jättejobbigt. Men för Muffar var det skönt, för han hade så ont. Men nu när han är en ängel, tror vi att han har det bra och är sådär tokig och busig som han var med oss, innan han blev sjuk och fick ont.
Vår Muffar var så snäll, vi fick alltid snickra med honom i verkstaden, och prova på farliga verktyg. Om vi sov över hos Mommo och Muffar brukade vi springa ut och snickra på morgonen, i bara pyjamasen. Sedan gick vi in och åt frukost. Muffar drack kaffe.
Vi fick ofta pengar av Muffar. Om vi till exempel råkade spilla ut ett glas saft på bordet, tog Muffar fram plånboken så fick vi en slant... tokigt!
Ibland lärde Muffar oss knasiga ord, ord som man egentligen inte får säga. Då var det bäst att mamma och pappa höll sig borta.
En sak som Muffar inte var så bra på var veckodagar, för vi kunde få godis vilken dag som helst. Det var bra tyckte vi! Det var så mycket roligt vi gjorde med Muffar, han brukade gömma saker för oss, lyfta oss upp och ner, ibland gjorde vi tennsoldater. Det bästa av allt var Muffars grillade våfflor, han var en riktig mästare på det. Mums! Ibland känns det orättvist att vi inte har Muffar hos oss, men vi hade faktiskt världens bästa Muffar, och nu är han vår Ängel. Vi saknar dig.