Till minne av min pappa Trygve

Jag sitter här och ser in i elden och minns natten mellan den 21 och 22 januari för ett år sedan när jag och min man fick budet jag fasat för sen den dagen mamma gick bort 1992. Då 1992 var du sjukare med ditt hjärta än för ett år sen, men yngre.
Kära pappa du finns inte här på jorden med oss mer.
Vi som hade varit och ätit i hop på dagen... Jag såg att du såg trött ut men det kan man väl få vara på sitt åttioandra år, som du då var i fjol.
Ett år har gått med många tunga steg, många funderingar och beslut, och många många avsked.
Som barn minns jag min pappa som lugn och trygg och mer tystlåten än vad han var på äldre dar då han var pratigare, mer utåtriktad och en social människa.
"Tryggare kan ingen vara...." är en av de första sångerna jag minns att vi sjöng så där för ro skull du och jag.
Tiden går och jag vet av erfarenhet att det tunga mörka med tiden blir lättare och ljusare, då är det härligt med minnen.
Tack kära pappa.