Till minne av min pappa Karl-Gustav Pettersson i Vibble

När Lasse, min bror, ringde till mig och när jag fick det hemska budet om att min pappa stilla insomnat i vårt föräldrahem i Vibble, blev jag chockad och ville inte tro på att det kunde vara sant. Det är så ofattbart, overkligt för mig, jag kan inte förstå att han inte längre finns med bland oss. Veckan innan hade han fyllt 87 år. Det var många som kom ihåg och ville gratulera, för han var så omtyckt av alla i sin omgivning. Själv kunde jag inte åka hem från Småland. Men ringde till honom och skickade brev med lotter i. Det hade varit en trevlig födelsedag och lotterna hade gett vinst.
Jag tänker tillbaka på vad min pappa sagt många gånger till mig.
När hälsa och gemenskap livet förgyller
gör det detsamma hur mycket man fyller
Han skojade ofta om åldern och sa:
Jag undrar hur man känner sig när man blir gammal. Jag är så tacksam och glad för att pappa var så levnadsglad med så mycket humor. Fyra dagar efter födelsedagen så var han ute och körde bil och hälsade på i Viklau som är födelseorten. Vid hemkomsten ringde han till mig och talade om att resan gått bra och att det var 18 grader varmt ute på terrassen. Så nu gick det att sitta därute.
Inte kunde jag väl tro att det var sista gången jag skulle höra pappas röst i telefonen. Vi hade telefonkontakt varannan dag, ringde inte pappa så var det jag som slog en signal för att hör hur det var på Gotland och hur han mådde. Svaret blev alltid "att det är som vanligt".
Nu blir allt helt förändrat. Pappa har alltid varit plikttrogen, noggrann och mycket hjälpsam.
När någon ringt hem så har han ställt upp för att kunna hjälpa till. Med sin stora kunnighet har han hjälpt många med att göra elinstallationer och han har suttit många gånger i vårt hem och lagat olika elektriska saker åt andra.
Det är många i bekantskapskretsen som har varit mycket belåtna med arbetena som utförts för dom har kommit tillbaka år efter år för att få hjälp. Pappa har alltid hittat lösningar till det bästa för alla. För har man sedan tonåren och i hela sitt verksamma liv arbetat och hållit på med det elektriska och arbetat som elektriker. Då har man sin uppgift. Pappa har alltid varit en mycket omtyckt och godhjärtad person som nu lämnar ett stort tomrum med många glada och ljusa minnen efter sig där saknaden efter honom nu är mycket stor.
Men i mitt minne och långt inne i mitt hjärta skall jag bevara och vårda och tänka på allt roligt som vi har haft tillsammans med hans goda livskvalité och all omtanke och glädje som han spridit omkring sig. Jag är mycket stolt över pappa. Mamma har sträckt ut sin hand och pappa har fattat den.
Nu får deras trötta händer vila. Sov i ro och tack för allt.

Dottern Gunilla i Nässjö