Till minne av min bror Svenne Hedin
Det blev ett stort tomrum som Svenne lämnade efter sig. När något så abrupt händer är det svårt att fatta att det verkligen har hänt
När beskedet kom att ditt liv inte gått att rädda så kändes det som nån knuffade ut mej från ett stup. Jag ramlade helt. Det var som en film som spelades upp och jag stod bredvid och tittade på.
Men verkligheten grabbade tag i mej och jag insåg att det verkligen var sant. Du var borta. Tänk att man aldrig mer får träffa eller prata med dej. Det känns så ofattbart.
Min käre storebror du var 6 år äldre än mej. Du gick tidigt ut i sjömanslivet och reste runt i hela världen. Du hade upplevt mycket och kunde berätta otroliga eskapader som du varit med om.
Minnena som dyker upp för mej är då du brukade komma hem från dina resor. Du kom ofta med båten tidigt på morgonen. Nån satte nyckeln i låset och klev in genom dörren och sa god morgon.
Typiskt dej med sjömanssäcken på ryggen och resväskan i handen. Det luktade nåt speciellt om den där säcken olja, mystiskt och spännande. En värld långt från oss på Broväg.
Otaliga gånger gick vi till biblioteket och läste vart din båt befann sej på jordklotet i Svensk sjöfartstidning. Det var namn på båtar och platser vi knappt kunde utläsa och när vi sen berättade det för dig så blev det många glada skratt över hur fel vi hade läst ut det.
Sista åren hamnade du med Karin i Gunnarp en liten by som jag tyckte liknade lite Bullerbyn. Nu jobbade du som långtradarchaufför och for runt i Norden och i Europa. Den 27 april var olyckan framme. Allt gick så fort.
Frågetecknen är många. Vi vet att du såg fram emot att få träffa ditt andra lilla barnbarn som kom till världen den 21 april men ödet ville annorlunda. Nu finns du inte längre här hos oss. Men inom oss kommer du alltid att finnas kvar.
Tack Svenne för alla glada minnen!
En ensam seglare
på väg över djupa vatten
För att känna hav och vind
en sista gång
Att med släckta lanternor segla in i den sista natten
När livets dag har blivit
skymning,
och tillvaron för trång
Som en stjärna som vandrar
över himlen
Är han på väg
på sin sista seglats
(Dikt från Fonus hemsida)
Svenne sörjes närmast av Karin i Gunnarp. Dottern Elaine med sambo Marcus med barnen Kevin och Max. mamma Elsie, pappa Eric, brodern Lasse i Kallinge och jag systern Ria (Else-Marie) med sambo Roger med familj i Vall.
Så jobbar vi med nyheter