Till minne av min älskade Michael Segerlund

Den 12 mars stannade min värld. Du togs ifrån mig, mitt hjärta blev tomt. Min värld är så ensam, vårt hem ekar av saknad från din värme. En ängel saknas starkt, en ängel som gav värme om dagen, trygghet om natten, en ängel som visade sig vara en kämpe ända in i det sista.
Jag bor i en bubbla där livet är som vanligt. Där bor jag tillsammans med dina föräldrar och allt är bara en stor mardröm för när vi vaknar så sitter du bredvid oss och säger att allt är bra! Världen utanför flyter på som vanligt. Men någongång blir bubblan skör och den brister.
Verkligheten kommer ifatt och den gör mer ont än någon kan ana. Hela bilden rasar för mig.
Allt stannar omkring mig, bilar och människor, jag hör dem inte, ser dem inte.
Jag faller till marken och önskar att du vore här så jag slapp känna denna genomträngliga och tunga ensamhet och tomhet i min själ och vårt hem.
En månad har gått, men det känns som bara några dagar. Jag vet att du finns nära mig, för du var en ängel i livet och du är en ängel även nu.
Du vakar över mig och oss alla andra från ditt moln och ger oss tröst och värme. Jag är här utan dig, men en dag älskling, då ses vi igen. Saknaden av dig är inget som går att beskriva i varken ord eller siffror. Den finns för mig och den är fruktansvärd tung att bära, men den kommer aldrig heller att försvinna. Inte förrän jag äntligen får träffa dig igen!
Mitt hjärta, älskar dig för alltid!
Puss och Kram
Din Helena