Ett år går fort. Ett år av oändlig saknad. Ett år med den ständiga frågan Varför? Pendlar mellan förnuftets förståelse och total förnekelse. Du var min styrka. Du, en man mitt i livet, som ännu hade så mycket kvar av livets vardag och fest. Det är så mycket som påminner om dig. Saker som man tidigare inte tänkt på. Har många ljusa minnen av dig. De bevarar jag i mitt innersta hjärterum. Plockar fram dem när jag behöver lite styrka.
