Till minne av Martin, ett älskat barn och en älskad bror
Den 12 maj 2006 orkade du inte längre. Du gick din egen väg, en väg som innebar att du inte längre finns hos oss. I våra tankar finns du hela tiden men det är så fruktansvärt smärtsamt att du inte finns här hos oss fysiskt. Att vi inte kan se dig, höra din röst, din humor, se dig leka med mina barn.
Ditt äldsta brorsbarn Elin har döpt sin nalle till Martin. Hon vet att du valde ut den till henne när hon låg på BB.
Sedan du försvann från oss går livet vidare men det blir aldrig som förut. Saknaden av dig och sorgen över att ha förlorat dig är ständigt närvarande hos oss som är kvar. Vi kämpar alla med att hitta vägar för att klara av att leva med vår sorg.
Allting gick så fort och vi hann aldrig ta farväl. Det var inte heller dags att ta farväl. Vi runt omkring dig förstod aldrig vilka demoner du brottades med. Om vi hade sett tecken på hur du mådde hade vi aldrig låtit det gå som det gick.
Vi hade gjort allt vad vi kunnat för att hjälpa dig. Vi älskade dig så mycket och vi älskar dig fortfarande.
Jag är säker på att du visste att du var älskad men av någon anledning gick du ifrån oss.
Du hade hela livet framför dig. Du hade kunnat göra resor, umgåtts med dina vänner, blivit förälskad, skaffat familj, utbildat dig, skaffat arbete men så blev det inte.
Jag hoppas att det finns ett liv efter detta och att du har det bra där du är men din tid hos oss blev för kort.
I våra tankar lever du hos oss varje dag och vi minns dig som den fina kille du var men du kommer aldrig åldras med oss. Du kommer alltid att vara lillebror och du kommer aldrig att vara äldre än 18 år.
Jag kommer aldrig att glömma dig min älskade lillebror.
Så jobbar vi med nyheter