Till minne av mamma Greta Nilsson
Det jag vill säga som en sista hälsning till dig, är minnet och förebildligheten, att alltid bära huvudet högt. Du trollade med medel som var små, men mat på bordet, kläder på kroppen, plats i hemmet, har det alltid funnits ändå. Det är sådant man först som vuxen funderar på, men ändå kan ha svårt att förstå. Hur fixade du det? Och hur orkade du?
Du har stretat, gnetat, cyklat, fixat, sytt, lagat mat, bakat och skapat, kreativt och resolut. Händer och ben har sällan vilat. Inte ofta en stund för dig själv, förrän på slutet, då krafterna började ta slut.
Undrar hur många mil du har cyklat? Hur många pepparkaksburkar du har fyllt? Och hur många meter tråd du gjort av med? Hur många meter lärft, linne, tyg och garn? Det kan nog också räknas i mil! Men det är just finessen med skapandet. Det lämnar spår.
Minnet blir konkret. Det finns kvar.
Tack mamma, för allt!
Så jobbar vi med nyheter