Till minne av Lilly Niklasson
Lilly föddes som nummer 11 i en syskonskara på 12, i äktenskapet mellan Hilmar och Helga Gustavsson. Hon växte upp vid Likmunds i Gerum socken, under enkla förhållanden.
Tidigt stod det klart att hon hade modet att stå för sina åsikter och förmågan att axla ett stort ansvar, även när andra sviker.
Efter avslutad 6-årig skolgång arbetade hon med diverse olika arbeten, däribland ett arbete som mottagningsbiträde hos Dr Wollinder i Hemse. Via detta arbete kom hon att hamna inom sjukvårdssektorn, först på Kronikerhemmet i Hemse och därefter på Lasarettet i Visby.
För henne var det livet igenom väldigt viktigt att yrkesarbeta för att tjäna egna pengar samtidigt som hon lade mycket stor vikt vid sitt eget familjeliv. År 1959 gifte hon sig med sin Willy och de fick tre barn.
Lilly var väldigt duktig på att hushålla och att med små medel åstadkomma mycket. Aldrig har någon vän, någon släkting eller något barn gått hungrigt ifrån matbordet i hennes hem. Noggrann och omsorgsfull var hon i hushållsarbetet där det både syltades, manglades lakan, bakades och broderades.
Som mamma gav hon sina barn styrkan att vara modiga nog att stå för sina åsikter, förmågan att leva ett ansvarsfullt, gott liv samt kapaciteten att bli goda samhällsmedborgare. Ordning och reda skulle råda i hemmet och i livet för att skapa mesta möjliga lycka.
Under sitt yrkesliv kom Lilly att byta sitt sjukvårdsbiträdesjobb emot städerskans, för att det passade hennes familjeliv bättre. Som städerska krävde hon respekt för sin person och arbetsinsats, för hon var klok nog att veta att en människas värde inte ligger i en titel, utan i hur väl hon genomför det värv hon är satt att sköta.
Lilly fick inte några barnbarn. Det ville inte ödet att hon skulle få. Hon var inte ledsen för det. Däremot sa hon ofta att hennes hjärta värkte för alla de barn som kommer oönskade till världen eller som hamnar hos föräldrar som inte förmår att ta hand om dem. För "barn är inga leksaker". Med tiden kom hennes sociala kompetens alltmer till sin rätt och otaliga är de människor hon i den lilla världen och i tysthet, har hjälpt. Lilly var ingen vän av falskhet och "spel för gallerierna".
Att komma med en blomma när någon är död och tala väl om någon vid graven som man tidigare förtalat, var inte hennes melodi. Hon valde i stället att besöka den sjuke och trösta den ledsne medan de var i livet, för som hon sa; "man har alltid en stund över till en vän i nöd, om man vill". Hon kom därför att vaka vid åtskilliga dödsbäddar och genomföra många sjukbesök under sitt liv. Och blommor, dem skulle man ge medan en person var i livet.
Lilly fick den ynnesten att hon hann se tillbaka på sitt liv innan hon somnade in för alltid. Störst av allt var hennes kärlek och tacksamhet mot den egna familjen och det egna lyckliga familjelivet. Lilly var mycket nöjd och belåten med sitt liv.
Hon kände en stor tacksamhet för den vård och omsorg hon under sina sista veckor mottog på Visby Lasarett. Lilly var aldrig någon människa som förhävde sig eller "ville vara stor". Hon var genuin och äkta och ville därför i enlighet med det liv hon levt begravas i all enkelhet, i kretsen av de allra närmaste.
Lilly var i allt en stor, liten människa, som under sin livstid berörde många.
Willy har inte bara förlorat en mycket älskad maka och Lena, Pia och Roger en mycket älskad mor. De har också förlorat sin allra bästa vän.
Så jobbar vi med nyheter