I dag, 1 april, skulle du firat din 80-årsdag. Vi pratade om det tidigt i höstas och du önskade den dagen som 75-årsdagen i goda vänners lag. Din sjukdom slog till och det blev oss ej förunnat för den 12 oktober lämnade du oss i stor saknad. Du var en "klippa" åt många. Jag döpte dig till min "robot", du var behändig och snabb och ogillade arbetslöshet. Tidigt om morgnarna hördes du vissla eller sjunga då du påtade kring stugan där du lagt ner åtskilliga timmar, allt fick du där att växa! Du tycktes aldrig bilda familj. Men vid trettioåsåldern kom syskonbarn och dom gjorde du allt för. En sak grämde dig, du kände dig liten till växten. Din far dog hastigt när du var fyra månader och en sörjande mor med två små barn satte kanske sina spår för du var sjuklig som liten. Som 15-åring dog sen din fosterfar och du fick hjälpa till att passa två små syskon.
Dina tonårsskor trampade du på olika gårdar och det var nog ej det bästa, man lejer i regel ej till de lättaste sysslorna. Men Lennart, du blev stark och seg, klagade sällan sen kom du i "kronans kläder", därefter till Klintebys tills du gick i pension. Fick många år därefter och högg i där det behövdes. Vedbacken var ett kärt tillhåll och blev det sista i ditt verksamma liv. Tack Lennart. Nu har du lämnat ditt hem som du byggde med bror Sune 1975 och där ni hade mysigt och bra. Blev bra tyst och tomt efter dig så Sune ville följa dig och avled stilla och fridfullt den 18 mars efter en tids krasslighet men ändå helt oväntat. Hoppas ni får dela bostad igen och ta hand och varandra. Vi saknar er!
