Till minne av Lars Westin
Nyfikenhet och kreativitet är forskningens kärna; att ifrågasätta och vända på det etablerade. Lars Westin både framhöll detta och verkade därefter.
Vid sidan av familjen och gården med alla dess djur, var Lasses intresse biologi, och särskilt zooekologi. Intresset för fåglar och fiskar tog honom tidigt per motorcykel såväl till Hjälstaviken och Ottenby fågelstation som till fiskevatten både nära och långt från Stockholm. Det var också en inkörsport till ekologin där fiskbiologi blev hans huvudsakliga verksamhetsområde. Han disputerade 1971 med en avhandling om hornsimpans reproduktion och blev docent året därpå. Vid Stockholms Universitet blev Lasse en av dem som byggde upp Askölaboratoriet och med entusiasm deltog i de tidiga undersökningarna av Östersjöns funktion som ekosystem.
I början av 1970-talet flyttade han med sin familj till Gotland och gården i Hellvi och pendlade därefter under många år till Stockholm och Askö. Han kom att bli Askölaboratoriets filial på Gotland och en första etablering skedde vid hamnen i Slite där forskare gavs utrymmen för arbete inom Gotlandsundersökningen, en av de första större systemekologiska undersökningarna. Samtidigt verkade han också för att flytta över alltmer av sin egen forskning till Gotland.
I början av 1980-talet fick Lasse stöd från Länsstyrelsen och kommunen för undersökningar av fiskresurser i gotländska vatten. Som ett resultat av det, startade forskning kring flodkräfta, öring och, Lasses favoritart, ål under primitiva förhållanden i tvättrummet till den nedlagda fabriken på Furillen. Entusiasmen och möjligheten att gå egna vägar, tillsammans med en sällsynt förmåga att finna finansiering via privata stiftelser och fonder gav snabbt resultat och ledde till att även statliga forskningsmedel blev tillgängliga. Forskningen kring flodkräfta gjorde också att intresset för att odla kräftor tog fart på Gotland. Efter bara några år hade verksamheten vuxit och den första etableringen vid Ar skedde med en gammal militärbarack som byggdes om till laboratorium, som snart fick byggas ut. Att valet föll på Ar vittnar om Lasses framsynthet; den minst påverkade delen av Östersjön på den ena sidan och sötvatten omgivet av ett område med liten mänsklig påverkan men med mycket stora naturvärden på den andra, som han stred för när exploateringsplaner dök upp. Med närheten till det marina reservatet Salvorev-Kopparstenarna fanns en unik koppling mellan hav och land och med stora möjligheter för systemekologisk forskning. Idag är området runt Bäste träsk naturreservat och förslag finns att göra det till nationalpark. Som ett resultat av goda forskningsresultat, visioner och känsla för att dra i de rätta trådarna, invigdes forskningslaboratoriet vid Ar 1993. I moderna lokaler breddades forskningen med en mer marin inriktning med bl.a. undersökningar kring möjligheterna att odla torsk (till en början i inhyrd kylkontainer) och plattfiskar tillsammans med fortsatta undersökningar av ål, kräftor, öring, lax och gädda. Forskningsmässigt hade Lasse en förmåga att tänka på tvären och komma med nya infallsvinklar utifrån sin breda erfarenhet. Idéerna och resultaten rörde många gånger om bland de etablerade uppfattningarna både i Sverige och internationellt och kom därmed att inverka på fiskeriförvaltningen. En lista över hans publikationer under 40 år av produktiv forskning är inte rättvisande, eftersom han också frikostigt delade med sig av idéer, ofta genom att säga "Jag har löst det, men ni får själva fundera ut lösningen".
I samband med Lasses pensionering 1999, övergick forskningsstationen från Stockholms Universitet till Högskolan på Gotland. Lasse behöll sitt rum och fortsatte forskningsverksamheten, främst då kring ålens vandringar som han kunde ägna sig åt, ostörd av administrativa uppgifter. Vid sin tragiska bortgång arbetade Lasse med sammanställning av uppgifter från ett försök med att styra laxens vandring.
Lasse var sällsynt generös både som människa och som forskare med en ovanlig bredd. Han höll alltid familjen högt och gjorde dem ofta på olika sätt delaktiga i forskningsverksamheten.
Vi som under hans handledning på Ar disputerade på kräftor, torsk och öring, har haft en mycket stor förmån som blev lockade till Gotland av Lasse och fick möjlighet att forska i en sällsynt kreativ miljö. Vi, tillsammans med många kollegor inom forskningen, känner en mycket stor saknad och delar familjens sorg.
Tack Lasse för allt!
Rolf Gydemo
Anders Nissling
Lars Vallin
Peter Landergren
Så jobbar vi med nyheter