Till Minne av ?Lansafar?, John Hamberg, Fårö

För snart 25 år sedan hittade vi vårt fritidsparadis på Lansa, Fårö, fångade av läget i den vidunderligt vackra Fårönaturen. Med lyckan att ha hittat huset följde också en viss oro! Hur skulle vi, amatörer vad gäller praktiskt arbete kunna ta oss an det helt omodern och slitna huset och framför allt hur skulle vi komma att upptas i granngemenskapen! Just den sista frågan var ju av absolut avgörande betydelse för hur vi skulle komma att trivas.
Vi fick snart erfara att oron varit helt obefogad! Tvärtom förstod vi att vi dragit högsta vinsten! Lansafar John och Lansamor Maj-Britt blev snart ett ?begrepp? för oss liktydigt med omsorger, kärlek och värme uttryckt i oändligt många goda handlingar och ord, året om, år efter år!
Under Johns vänligt varsamma, kunniga och tålmodiga ledning förvandlades vårt hus ? och snickerboá kom på plats. Hans händers verk finns påtagligt kvar hos oss! Vi minns också de gemytliga kaffepauserna under arbetets gång. Högtidsstunder var det då John på sitt försynta sätt men så kunnigt berättade om sitt och sina förfäders Lansa. Högtid och Roligt var det att höra John tillsammans med vår fönster- och dörrnickare Bertil Broman berätta om sin tid tillsammans som dansbandsmusiker på Fårö! Det fanns ett stort och genuint musikintresse hos John och också ett musikkunnande, som han stundom visade fram:
Radion stod på ? ett trumpetsolo spelades!
?Det är Jan Allan?, sa John! Husets musikutövare och tillika nära kollega med Jan Allan var inte så säker! Det var Jan Allan!
John var alltid verksam. Man såg honom vid vedhögen, på traktorn, bland lammen eller på gården ? alltid sysselsatt ? men till synes aldrig stressad eller så upptagen att han inte hade tid för en pratstund. Vi kommer ihåg hans hjärtinnerligt varma ögon och leende ? och så KRAMEN, stark och varm! Så välkomnades man till Lansa! Lite småprat om väder och vind, om människorna på ön! Det var en ritual som skapade hemkänsla! Till ritualen hörde också att John vände blicken in mot gården, mot sin Maj-Britt. En kaffestund med Maj-Britt och hennes goda bröd, det ville alltid John stolt dela med oss!
John var med all rätt stolt över sitt Lansa, den fädernegård han så väl förvaltat. Med lika självklar rätt var han stolt över sin familj ?- sina barn och barnbarn som han gett i arv sin omtänksamhet och vänlighet. Stolt var han också med största rätt över sin livslånga kärlek Maj-Britt.
John och Maj-Britt, Maj-Britt och John; ordningen växlade ?- De var både varandras arbetsledare och assistent ? men alltid tillsammans! Vi, nära dem rördes av den värme och kärlek till varandra som de utstrålade. Att se John med sin Maj-Britt fira sin 55:e bröllopsdag på restaurang med god mat och dryck det var att se ett äldre par men med blickar och ögonkast som man mer förväntar sig hos ett par förälskade tonåringar! I sitt långa liv tillsammans exemplifierade de löftet ?i nöd och lust?.
Nu har John lämnat sina Älskade och sitt Kära Lansa men i alla Goda, Ljusa Minnen lever Du, LansaFar, kvar hos oss! Vi kommer att se Din vita kalufs eller toppluva bak enbuskar och stentun, på gården, bland lammen på heden, ? nära oss länge, länge, länge&
TACK Lansafar John för allt Dina händer och Ditt hjärta gav oss!
Lansa, Fårö 14.1.05