Till minne av Kristina Sandsjö-Jakobsson

Du och jag har varit varandra nära i vår uppväxt och senare genom livets all glädje och sorg. Vi har delat allt. I telefonen har vi hörts näst intill var dag. Efter 1 juli när allt blev annorlunda genom sjukdom, har vi sagt både godmorgon och godnatt.
"Stina" kallades Du när vi var barn. "Ninne" blev Du för min familj. "Tina" blev Du för alla dagisbarn, arbetskamrater och vänner. Du räckte till för oss alla med Din omtanke. Du kom alltid ihåg våra "viktiga dagar". Du hade ännu så mycket kvar i livet.
Men ödet ville annat. Saknaden blir stor.
Dagar efter den 22 januari kommer aldrig bli de samma.
Den stjärna som Du ser, när dag till natt är liden.
Den stjärnan den ser också Dig, den ser Dig hela tiden.