Till minne av Karin Åhrström

"Aldrig var jag med om att
ett visst ögonblicks diamant
drog en outplånlig repa
tvärs över världsbilden" - din död
(Tranströmmer)

Till Gotland från Luleå som 7-åring.
Vilda tonår. Fotolinjen. Kibbutz i Israel.
Scenskola. Nyckelviksskolan.
Och så fann du det - ditt livsverk: Keramiken.
Och Din Plats: Verksta'n på Kapsylen.

Vi kommer att Sakna.

Att få se nya koppar och skålar
framsprungna ur Dina händer
med generösa och
kraftfulla former - som Du.

Din Närvaro. Din förmåga till vänskap.
De långa vindlande, trevande samtalen
som frammanade och omskapade
verkligheten - som Du levde så nära.
Din förmåga att Se
det Stora i det lilla. Att se skönheten
i hur eftermiddagsljuset fyller Rummet.
Din förmåga att njuta av Livets goda.
Goda middagar.
Alla Ljusen. Blommorna.
Promenaderna. Musiken.
Dansen. Resor till Grekland.

Fröjel. Småskär. Dina sommarparadis där
Du hämtade kraft och inspiration. Varpen
i din livsväv: cykelturerna längs Ekstakusten.
Simturerna om morgnarna. Långa frukostar.
Njutningen i att gå barfota, vara ute hela dagarna.

Så länge bekämpade du din svåra sjukdom.
Kärleken till din son bar dig i din kamp.
Alla år av vild oro över sjukdomens
härjningar i dig uthärdade du.
Du har Kämpat länge -

Ett rum står tomt. Karin har lämnat det.
Hon har gått ut genom dörren
och vi står frågande kvar.
Vi vet inte vad sorg är,
men vi vet att sorg känns.
Nu kommer dörren alltid att stå öppen
till det där rummet och vi väntar på besök...
Känslosamma besök. Det kanske kan
få vara ett minnenas rum där vi får minnas...
Där vi kan få fortsätta att fundera över
hur vi ska leva, hur vi ska mötas
i alla våra relationer, där vi kan få
reflektera över det som känns viktigt.
Minnas Karin i hennes profession
som keramiker. Att varje dag få dricka
ur hennes vackra blå koppar, att hälla
ur den blåaste blå kannan,
njuta av skenet från ljusen
i en koboltblå ljusstake, att få se
växter frodas i de vackraste av krukor.
Att köpa hem tulpaner och alltid tänka på Karin.
Vårt minnenas rum kommer kanske
hjälpa oss att vara tacksamma
för att vi haft en vän som Karin
i så många år.

"Själen skulle sakna regnbåge
om inga tårar fanns".
Vi som saknar dig kommer alltid
att ha en regnbåge i våra själar.