Janne Ringmar började sin veterinära bana som omtyckt och skicklig assistent och lärare på Veterinärhögskolan i Stockholm. Efter en kortare sejour som byråveterinär på Veterinärstyrelsen tillträdde han tjänsten som distriktsveterinär i Ljugarns distrikt i början på sjuttiotalet.
Janne kunde tyckas något kärv och bister men hade ett hjärta av guld. Han var djurens sanne vän men månade också om djurägarna, särskilt de som av någon anledning hade det svårt. Han följde upp behandlade sjukdomsfall på gårdarna på ett oegennyttigt sätt.
Janne Ringmar lade ner ett stort intresse och arbete som banveterinär på Skrubbs. Han var en skicklig hästveterinär. Hans beslut kom många gånger att diskuteras och ifrågasättas i travkretsar men hästarnas väl och ve kom alltid i första rummet.
Janne Ringmars stora dilemma var att han hade svårt att bestämma sig. Det var med stor tvekan han flyttade från Ljugarn till det nyinrättade Visbydistriktet.
Hans starka känslor för Gotland försvårade hans längtan till fädernegården Valsta, som han förvärvat på ett tidigare stadium. Detta ledde till att han tackade nej till tjänsten i Katrineholm och Flen som han sökt och kunde fått och som låg i närheten av gården med möjlighet att bo på denna.
Det var först efter uppnådd pensionsålder som flytten till Valsta kom till stånd. Tyvärr fick den smygande svåra sjukdomen till följd att han inte till fullo fick njuta av tillvaron på den anrika gården.