Till minne av Ingrid Bolin

Det var med bestörtning jag läste i fredagstidningen den 31 oktober att en mycket god väninna, Ingrid Bolin, fått lämna sin levnadstid på jorden och förhoppningsvis fortsatt sin färd mot en högre, skönare och sällare värld. Första gången kom jag i kontakt med Ingrid var tack vare hennes lägenhetsgranne Valborg på samma adress i Hemse. Du var så rak, gästvänlig på det gamla goda sättet, glad, god, vänlig och omtänksam. Åtskilliga gånger träffades vännerna Kerstin och Valborg och Ingrid i olika sammanhang.
De höll ihop i vått och torrt, hade fin välsignad kontakt med varandra. Ibland fick även jag del av gemenskapen. Ofta var diskussionerna sinsemellan otroligt givande. Ni hade alla tre så stor livserfarenhet på många områden. Sedan Valborg, som i unga år utbildat sig till hemsyster inom frälsningsarmén, även med många intressen och engagemang inom missionskyrkan Havdhem, fly hem till sin himmelske fader. Då blev det naturligt att vid besök i Hemse på grund av olika ärenden skulle Ingrid hälsas på. Alltid kände jag mig enormt, otroligt varmt välkommen.
Ibland öppnade sonen Erik när jag ringde på. Ingrid sa då jämt spontant: "Kom in, kom in, det är bara att kliva på, "dörren här är alltid olåst, öppen, när jag är hemma". Därefter hade vi mängder av diskussioner och samtal om allt, alltid aktuella problem och händelser, som vi kunde verkligen vända ut och in på. Många bra synpunkter kom vi fram till. Positivt, men också en hel del av eländet i världen och i vår närhet.
Både radion och TV:n höll dig väldigt alert och kunnig.
Är fantastiskt och otroligt stolt, glad och tacksam över att ha fått varit en i din vänkrets.