Till minne av Inger Österholm

För en tid sedan nåddes vi av beskedet att vår mångåriga medarbetare och kollega Inger Österholm avlidit efter en lång sjukdomsperiod. Inger skulle fylla 65 år till hösten och hade då med stolthet kunnat se tillbaka på ett framgångsrikt yrkesliv i utbildningens och forskningens värld.
Inger var en i bästa mening övertygande person. Det är en egenskap som är särskilt nyttig när man ska bygga upp en helt ny verksamhet, en självständig högskola på Gotland. Projektet betraktades med skepsis av många akademiska traditionalister. Inger deltog i arbetet med liv och lust, med stor lojalitet gentemot huvudmålet och samtidigt en befriande självständighet när det gällde att hitta lösningar som hämtade sin näring på Gotland och de särskilda förutsättningar som den gotländska miljön kan erbjuda.
Vi känner Inger som en av pionjärerna i Högskolan på Gotland. Hon började redan tolv år före bildandet 1998 som ansvarig för öns kulturvetenskapliga högskoleutbildningar och hann under åren i Högskolan verka som lärare, prefekt, prorektor och t.f. rektor.
Innan sjukdomen drabbade henne ledde hon utvecklingen av det nya arkeologiprogram, som nu är ett av Högskolans mest sökta. Det s.k. nätbaserade lärandet, dvs. att man via Internet kan delta i Högskolans kursverksamhet, utgör idag det valda alternativet för mer än hälften av Högskolans studenter. Inger har varit en drivande kraft också i uppbyggnaden av denna verksamhet, liksom i att vidga kretsen av våra samarbetspartners utanför Sveriges gränser.
Inger älskade studenter, och den kärleken var ömsesidig. Som god handledare och vägvisare i arkeologins tvärvetenskapliga värld talade hon med värme om "fältet", bl.a. Ajvide, där hon ledde och själv grävde fram länkar till ökad förståelse för forntiden. Hon var noga med att framhäva den breda kompetens som arkeologiutbildningen ger och hur hennes adepter tar sig fram på en större arbetsmarknad än vad vi vanligen väntar oss.
Många kan vittna om vad Inger gjort för arkeologin. Det man inte får glömma bort är att hon också varit en förebild för andra kvinnor som tagit på sig akademiska ledningsuppgifter. Det är inte lätt i denna konservativa och mansdominerade samhällssektor, men det klarade hon också galant. Hon har visat vad kvinnor kan åstadkomma i högskolevärlden.
Nu är Gotland Årets studentkommun, uppmärksammad av den samlade svenska studentrörelsen, som noterat att studie- och livsmiljön på Gotland kan vara ett föredöme för andra. Inger skulle ha gillat den utmärkelsen och hade också förtjänat den genom egna insatser. Hon var i ordets innersta betydelse en eldsjäl. Att vi har fått dela arbetets glädjestunder och vedermödor med henne känns som ett privilegium. Vi minns henne med stor saknad.