Till minne av Herbert Hammerin

Ahr är sig inte likt längre.
En stor profil har lämnat Ahr. Herbert Hammerin har stilla somnat efter ett långt liv. Herbert var den person som alltid fanns till hands när sommargotlänningarna behövde hjälp med sin hyrda eller sedermera köpta hus på ett av världens vackraste ställen. Herbert och hans Vera kände ett ansvar för att vi alla som besökte Ahr skulle trivas och må bra. Vi fick hjälp med allt; att få huset uppvärmt innan vi kom, att få låna ett verktyg eller att få nyrökt flundra. Vi fick låna båt, vi fick reda på det senaste som hänt på Gotland och vi bjöds alltid på kaffekalas.
Herberts liv som vi känner det var Gotland och i synnerhet Ahr. Fisket, umgänget och naturen var vid sidan av Vera det som betydde mest i hans liv.
Det var den lilla byn på norra Gotland som Herbert brann för. Det var här som Herberts liv gavs utrymme och frihet. Sedan stenbrytningen lades ned stod tiden under lång tid stilla i denna del av världen. Men så började omvärlden att tränga sig på i form av exploateringsplaner. Nu skulle det byggas, nu skulle trakten moderniseras. Herbert skakade på huvudet åt alla dessa planer.
I byn diskuterades vad som kunde göras. Resultatet av alla exploateringsidéer blev ett naturreservat, som skulle bevara traktens unika karaktär.
Men det fria livet på en avlägsen del av Gotland skulle nu plötsligt omfattas av ett stort antal bestämmelser för vad som gäller om man bor granne med ett naturreservat. Fisket inskränktes, möjligheten att färdas på mark som tidigare varit tillgänglig förbjöds. De naturområden som under decennier varit tomma på folk och fria att nyttja för Herbert fylldes nu av dagturister som med sina bilar tog sig fram både över stock och sten.
Herbert förundrades över detta att bildandet av ett naturreservat skulle medföra ett oanat slitage på denna känsliga del av Gotland. Hans förvåning var också stor när han inte fanns någon förståelse hos myndigheterna för hans behov och intressen. Han som varit navet i byns liv under så lång tid, han som själv var bärare av de normer och den livsstil som präglat livet i Ahr omgavs plötsligt av förbud och restriktioner på just de områden som varit viktigast för honom.
För oss som sommargotlänningar i Ahr är det en stor förlust att inte längre ha Herbert som vän och rådgivare. Men den största förlusten har Herberts livskamrat Vera drabbats av. Nu är tiden förbi när de två kom med sin röda bil för att hälsa på och se till att allt var bra.