Till minne av Hasse Rondahl

Hasse Rondahl är död. Men hans minne lever kvar - inte minst från den tid han hade krafter att ägna åt idrott och ungdom, hembygdsvård och mycket annat - på i första hand norra Gotland. Idrotten är beroende av ett bra föreningsliv med goda ledare och ekonomiska resurser. Hasses insats på det här området har varit omfattande och hans röst hördes såväl intill fotbollsplanen under matcher som i bingolokalen som utropare, alla andra sammanträden med mera då oräknade.
Hasse och jag hörde båda till det gäng av barn som föddes, lekte och växte upp i Långumeområdet här i Slite och många minnen är förknippade med den tidens upptåg, kortspel och framför allt fotboll, som vi ägnade oss åt nära nog dagligen.
Hasse lämnade dock Gotland och for till Stockholm vid ganska unga år och det dröjde åtskilligt innan han så småningom kom tillbaka till föräldrahemmet tillsammans med hustrun Christina och barnen. En ny villa byggdes och det gamla huset restaurerades med ett mycket fint resultat.
I sitt "nya liv" med arbetsplats på KA 3 i Fårösund satsade Hasse fritiden på det som han verkligen älskade: fotboll. Hans insats för utveckling av fotbollsbitna ungdomar kan inte nog berömmas. Som alltid lyckas man ibland och misslyckas ibland också inom idrott. Segrar betyder inte allt - den sociala bilden är minst lika viktig. Man lär sig umgås och ta hänsyn till varandra. Allt detta var mycket viktigt för Hasse och hans omtanke om ungdomarna som ingick i verksamheten var mycket uppskattad.
Hasses och min familj umgicks en hel del när tiden så medgav, vi åkte på resor och utflykter, for ut på sjön och fiskade och hade ett fint liv i Guds fria natur. Mycket har dock ändrats sen dess och nu var det Hasses tur att lämna oss.
Tack för dina insatser och för ett gott kamratskap, Hasse!
Åke Peterson