Till minne av Hans "Hasse" Lundh
Leden av gamla I:18-ingar glesnar. Vi som ännu minns har fina minnen kring Hasse.
Kanske finns någon gammal WIF-supporter kvar med hågkomster från Gutavallen när "Kina, Vicke, Charmis och Sammen Jupiter" lirade? Längst bak i målet stod en fyrkantig "järnkamin" som älskade att rensa målområdet från både motspelare och boll, det var Hasse. Tonårig och djärv. Då och då fick han äran vakta landskapslagets mål. Stryk fick man men inte med så mycket Hasse tog det mesta.
På 1930-talet när I18 åter blev regemente utökades militärmusiken till 16 man. Musikfanjunkaren Karl Lundh tog sin familj och flyttade från södra skåningarna till I18.
Sonen Hans som sjuttonåring sökte anställning som volontär. Stamskolorna samt sedan underofficersskolan i Uppsala gick bra. 1948 kom sergeantgraden. Hasses specialitet blev pansarvärns- samt pionjärutbildning.
Något år inpå 1950-talet blev Hasse, utan egen förskyllan inblandad i en brosprängning nere i Sproge. Vägverket skulle ta bort en gammal bro.
Regementschefen lovade att gratis sänka bron - samtidigt skulle pionjärplutonen få god praktik. Prominenta gäster med landshövding i spetsen inbjöds.
Men gutakalksten med sina sprickor har aldrig anpassat sig till gängse regler.
Så första sprängningen blev mest buller och rök! Det var nu regementschefen röt de bevingade orden: "dubbel laddning".
Kanske fick Hasse en impuls, något år senare genomgick han fortifikationskursen varpå han med familjen flyttade till Fo-staben i Malmö!
Graderna fanjunkar- förvaltar samt kaptens följde. Nej han ville nog "hem till Skåne".
Hasse med humor, värme och stor pondus fick många vänner.
För gamla I18-ingar
Så jobbar vi med nyheter