Den 11 juli somnade Gustav Johansson in i sitt vackra boende på Fältgatan i Visby. Så modernt hade han aldrig förut bott. Han kom som liten pojke till Gotland från Stockholms söder där mångbarnsfamiljen bodde trångt och fattigt. Han hade vid ett tillfälle känt sig tvingad stjäla en brödbit. Till Visby kom han 1911 med en adresslapp för att vara sommarbarn på en gård i Akebäck. Två pojkar lekte på hamnen tills polisman fick bistå när ingen kom för att hämta barnen. Till Hagvalls kom han sedan under somrarna och lekte gärna med Josef Darvelid i granngården Folkedarve. Efter skolan flyttade han till Gotland och arbetade vid Suderbys under några år. I 20-årsåldern flyttade han till Bäcks och arbetade där hos John Endrell med gårdens sysslor och framför allt hade han ansvar för hästarna. Bland pigor och drängar trivdes han väl. En syskongrupp blev särskilt viktig för honom. Lilly, Helga och Greta fanns där och han flyttade efter många år till Helgas hushållande på grannfastighet. Efter 50 år i sitt arbete kunde han så småningom köpa ett eget hus på backen vid Fogmanstorp åt sig och Greta. Där levde de gott med tilltalande enkelhet. De cyklade dagligen, plockade bär i skogen, tillvaratog äppelkart till marmelad och odlade potatis, även till försäljning. Bastu var tvagningsmodellen och inga moderniteter fanns. Gurra var en omtyckt man med glimten i varje snabb replik, han trivdes i goda vänners lag och blev ofattbara etthundratvå 102 år gammal!
