Till minne av Gunnie Larsson
Tillsammans med våra föräldrar flyttade vi till Gotland när hon var 14 år. Vi flyttade sedermera tillbaka men hon fann kärleken där och blev kvar, som hustru till John Larsson och mor till Evert och Gerd. Den familj som betydde allt för henne.
Hennes stora passion i livet var hennes trädgård, en trädgård som besågs av många människor ända tills sjukdomen bröt ner hennes hälsa. Den sjukdom som till sist tog hennes liv. Med en aldrig sviktande optimism och en enastående acceptans för det oundvikliga tog hon emot livets villkor utan klagan. Hennes enorma inre styrka var ett föredöme för oss alla.
Gunnie, vår kära syster, syskonringen är bruten nu men Du kommer alltid att finnas i våra hjärtan. Saknaden är stor och sorgen tung, men vi vet: någonstans inom är vi alltid tillsammans!
Gunnie!
Varje blomma i din trädgård
har famnats av dina
kärleksfulla händer
och fått näring av ditt hjärtas
ödmjukhet.
Den som var ditt väsens kärna
bar dig genom din livsfärd
All den kärlek som du gav
gjorde vägen lättare att vandra
när stegen blev för tunga
för oss andra
Nu är kroppens kamp över
och din själ får vistas i
Guds trädgård
i ljuset av hans kärlek.Så har då åter en gammal trotjänare vid Cementa lämnat det jordiska. Jag lärde känna Werner Lundin 1963 då jag började min tjänst vid företaget, vi kom sedan att samarbeta till dess Werner blev pensionär.
Det var intensiva år med slopande av de gamla ugnarna och bygge av tre nya ugnar. Allt under den korta tiden mellan 1963 och 1979. Werner hade ansvar för maskinverkstaden med allt vad det innebar.
Hans pondus och gedigna kunskaper gjorde honom till en bra chef. Vårt samarbeta kom med åren att fördjupas, inte minst sedan Werner flyttat in på kontoret. Werner var en dynamisk person med en sällsynt utstrålning. Han var humoristisk, frispråkig och slagfärdig.
Det är med saknad man ser tillbaka på åren vid Cementa som trots mycket arbete även innebar en djup gemenskap. Tack Werner för de åren.
Må Du vila i frid.
Så jobbar vi med nyheter