Samma dag du gick bort skulle du och din moster komma och klippa er hos mig. Det var alltid lika trevligt när ni kom, vi hade mycket att prata om. Men så ringer din moster och säger, vi kan inte komma, för Gunilla är död. Vad säger du, det är inte sant tänkte jag, men så var det. Jag har känt Gunilla i tjugotvå år, när Marcus och Stefan var små brukade dom leka tillsammans. Och du och jag var ute och dansade ibland, vi hade roligt ihop.
Men när Marcus försvann, så försvann mycket hos dig, det måste vara det värsta som kan hända en, när ens barn går bort. Det var tur att du hade Mica och dina barnbarn kvar, du levde mycket för dina barnbarn.
Jag kommer att sakna dig mycket och jag lovar att jag kommer att finnas till hands för Mica och dina barnbarn i den mån dom behöver mig, för jag vet hur mycket dom betydde för dig.
Sov gott.