Till minne av Folke Östman
Folke var som Fårö, inte insmickrande och leende, men för alltid i ens hjärta när man tagit honom till sig.
I mitten av 70-talet köpte vi Folkes barndomshem och endast ett bristfälligt staket och en mager häck skilde våra tomter åt. Det spåddes att Stockholmare inte skulle vara välkomna i bygemenskapen, men det blev inte sant.
Tidiga mornar hälsade vi varandra med en glad vinkning, Folke från traktorn, Herdis från stranden vid badet.
Vi fick låna Folkes lada för ett födelsedagskalas, vi tillbringade timmar i småprat över staketet, vi satt många gånger vid något köksbord och gladdes åt vänskap och goda grannar. Aldrig var Folke så glad som när han kände att han var tillsammans med dem han tyckte om. Då sjöng Folke.
När reslusten och nyfikenheten måste tillfredsställas reste Folke och Sven till Ösel där de upplevde en annan ö-kultur, träffade nya människor och lagrade en aldrig sinande källa av glada minnen.
Sista sommaren satt vi nere vid Irenes kiosk och gladdes åt några soliga dagar.
Nu är det tomt, mycket tomt.
En fin man har gått ur tiden.
Herdis och Sven Molinder
Auisters, FåröTack för allt som du gjort för mig och min familj.
Du har alltid kunnigt och snabbt gett svar på de frågor som ställts och gett många goda råd.
Vid de resor vi gjort tillsammans har du på ett intressant sett berättat om de olika platserna.
Vid mina resor till Visby har besöken hos dig varit mycket stimulerande.
Saknaden efter dig är väldigt stor.
Karl-Arne
Så jobbar vi med nyheter