Till minne av Emil Wahnström
Eftersom jag var enda barn i min familj, kom jag att nästan alltid vara tillsammans med familjen Wahnströms syskonskara. Vi bodde ju så nära varandra, och besökte varandra praktiskt taget varje dag året runt.
Jag kände mig mera som ingående i den gruppen än som utomstående grannpojke, och det kändes också som jag blev fullt ut accepterad av dem. Emil var ju några år äldre än jag, och för mig blev han nästan som en storebror som det kändes tryggt att luta sig mot, och som kunde bistå oss yngre med råd och dåd.
Jag tänker ibland med glädje på lyckliga barn- och ungdomsår.
Emil blev ju sin hembygd trogen, gifte sig med sin Brita, bildade familj och övertog gården vid Bjärge. Även jag stannade i hembygden, och vi träffades ofta.
Eftersom vi bägge två var lantbrukare kunde vi ofta göra arbetsbyten, hjälpa och stötta varandra när så behövdes. Emil förblev alltid den gode kamraten och vännen. Vi kunde dela både arbetsglädje och även mötas vid festliga tillfällen. Ja, jag har bara goda och fina minnen av Emil.
När han till sist blev ensam, så kunde han ändå bo kvar hemma vid Bjärge i kretsen av sina barn med familjer, och detta var för honom en stor glädje. Vi kunde ju alltjämt träffas och besöka varandra och kunde talas vid både om dagens aktuella problem, och minnas gamla tider.
Emils hälsa försämrades efter hand, men han bar sin sjukdom med tålamod, och gav oss ofta prov på sin underfundiga humor. Han lämnar bara goda minnen efter sig.
När till slut sjukdomen tvingade honom att flytta hemifrån till Slite, för att kunna få den vård och omsorg, som han var så väl förtjänst av, kunde vi ändå ofta besöka honom och talas vid.
Hans hälsa försämrades ju efter hand, men han bar sitt lidande med lugn och tillförsikt. När vi besökte honom hans sista dag var han ju hårt märkt och mycket trött men ändå lugn och samlad.
Inte anade jag, när vi sista gången tryckte hans hand och tog farväl av honom den dagen, att han skulle vara borta ett par timmar senare.
Tack för allt Mille!
Sov i ro!
Där krupp u själ vill skilles at
Jär haugar sjo u nidmörk nat
Ro, ro austaräut
Um din nadetäid jär släut
u mörkri vill takes me din själ
De finns en sum vill di väl.
Dagninggi austaräut rydnar äi sprangg
Yppnar sin port u tar di äi fangg.
Så jobbar vi med nyheter