Allas vår Elin har lämnat oss och gått till evig vila. Jag tror om hon själv hade fått bestämma så hade hon velat vara kvar en stund till. Det var så mycket som enligt henne var ofärdigt. En kasse med syföreningsdukar som skulle sys, halvfärdiga stickestrumpor låg där, trädgårdsgångar och rabatter skulle ansas, ja "orkorna" var många. Årsdagen låg framför och ingredienserna till baket var hemköpta, ja det var mycket som skulle ordnas.
Men vår Herre, som hon hade tjänat och trott på, såg att hennes vilja var god, men hennes bräckliga kropp var slut, därför avslutade han hennes jordevandring.
Vi saknar Elin, vi minns hennes iver, att kalla till gudstjänster. Vi var inte alltid lyhörda på vad hon ville.
Sanda har förlorat en person vars like är svår att hitta.
Elin fattas oss! Frid över hennes minne.
