Till minne av Edmund Klasson Fårösund
Det kom som en chock för oss alla, inte minst för mig själv. Mamma Ingeborg och Munde träffades på äldre dagar och jag själv var i tonåren.
Biskops blev mitt föräldrarhem och Munde och Mamma blev mina föräldrar.
Det var svårt när Mamma fick sin stroke men Munde och jag åkte troget till lasarettet och besökte Mamma Ingeborg. Tårarna flödade och vi, Munde och jag, grät tillsammans över hennes öde.
Munde tänkte alltid på barnen. Mina bröder, som jag tyvärr inte fick växa upp tillsammans med, tyckte han var fina "sorkar", så vad skriver man i en dödsannons. Munde tänkte alltid på oss som sina barn och man får inte glömma att vi har skrattat ihop många gånger. Själv drabbades jag av psykisk ohälsa för 27 år sedan men Mamma och Munde har stöttat mig. Munde åkte till Mamma på sjukhemmet, när jag själv inte orkade. Jag ville dock göra allt för Munde.
När jag hade minsta ork, ville jag glädja honom med lite hemlagad mat. Det blev inte många gånger men två hem och jobb, blev för mycket för mig.
Jag fick inte beskedet om att Munde hade fått en stroke med en gång men det var som om Munde väntade på mig och nästa dag, innan han dog, fick jag i alla fall ta farväl av honom. Han fick ett rikt liv, dock inga barn, precis som jag själv inte fick. Jag har gjort precis som Munde, träffat kärleken på gamla dagar och för första gången på 27 år, känner jag mig frisk.
Jag tackar Dig för allt Munde!
Så jobbar vi med nyheter