till minne av Charles Andersson
Den som lärde känna honom som jag, fick en nära vän för livet.
Charles var engagerad i allt han företog sig, lämnade intet halvhjärtat.
Med rak och ärlig övertygelse höll han sig alltid till sanningen och väjde heller inte för den.
I de för oss gemensamma åtaganden under årens lopp kunde jag känna total tilltro i den del som åvilade honom. Understundom visade det sig att han även försäkrade sig mot oväntade eventualiteter och hade alternativa lösningar i beredskap.
Jag hade ingen alls anledning att lära känna honom förutom att han var förtroendevald och jag anställd. Han på Gotland - jag på fastlandet.
Vi träffades i uppdraget - tjänsten. En god vänskap växte fram under de sällan kontakterna.
Vänskapstråden tvinnades starkare.
När jag berättade om mina gotländska rötter som jag hade vagt minne om lyssnade han.
Senare berättade han var, vilka och det mera jag inte visste.
Han skjutsade mig och jag fick se, det var kärt!
Jag önskar gotländsk sommarnatt spelas, sjunges och nynnas länge och väl.
Tack Charles och på återseende!
Så jobbar vi med nyheter