Till minne av Bo Sundberg

När jag läste att Bo Sundberg gått bort, blev jag vemodig och samtidigt överraskad. Jag trodde han hade dött för flera år sedan. Han var ju gammal redan när jag hade honom som lärare i svenska på gymnasiet. Det var under ett år på 60-talet. När jag nu såg hans födelseår i dödsannonsen, kunde jag konstatera att han var hela 34 år då.
Bo Sundberg är den lärare som följt mig i tankarna genom livet. Jag minns att han aldrig tvingade oss att trasa sönder dikter rad för rad, genom amatörmässiga analyser som vad författaren kunde ha menat med sin dikt. Vi fick i stället fritt uttrycka vad dikten gett oss. Vilka tankar och känslor som fötts inom oss när vi läste den. Därigenom förstärktes läsupplevelsen. Han var också den som presenterade mig för Göran Thunströms författarskap. Bara det en gåva!
Som lärare var han lågmäld och verkade ha en stillsam ironisk humor som dock aldrig vändes mot oss elever. Orsaken till att han lämnade så starkt avtryck var att jag under hans lektioner kände mig synlig. Han såg egenskaper och värden hos mig som ingen annan lärare gjort tidigare. Det betydde oändligt mycket för en osäker och blyg tonåring.
Jag är tacksam och glad över att jag fick ha honom som lärare.