Till minne av Bo Sundberg
Men till innehållet var nästan allt han sade väsentligt och stort. Jag vet knappast någon annan som med så få ord kunde få så mycket sagt. Och han hade oändligt mycket att meddela, ty han var en synnerligen beläst, ja lärd, gammal herre. På något vis gammal och lärd redan som knappt medelålders.
Bo Sundberg var min kollega på det gymnasium som fick heta Säveskolan under några decennier. En lång tid delade vi på den lilla halvmodul till arbetsrum som en god överhet ansåg räcka. Våra arbetsbord var belamrade, våra hyllor sprängfyllda och Bosses beläsenhet gränslös.
Skolöverstyrelse och länsskolnämnd var oss fjärran även om vi lojalt följde alla påbud. Dessa påbud vilka Bo Sundberg generöst och stilla kommenterade med vänliga ironier.
Med ironi förknippar vi ofta elakhet. Så icke med de sundbergska. Bosse stod lite vid sidan om som en skeptiker och inväntade hur de utlovade pedagogiska resultaten i bästa fall blev till en halvt ordnad reträtt. Han sade sällan: Vad var det jag sa. Han var alls icke främmande för att skolan skulle erbjuda värme, trygghet och social omvårdnad, men han led av att se hur kunskap och bildning blev en icke efterfrågad bristvara.
Förmågan att med få ord säga mycket kunde Bo Sundberg använda då han skrev anmälningar åt Bibliotekstjänst som förser hela det svenska biblioteksväsendet med lektörsutlåtanden om nyutkomna böcker. Han tillfrågades flitigt om denna tjänst, ty ingen kunde som han med ålagda högst 150 ord, författa en trovärdig och användbar - men också läsbar - anmälan. Ironi är där förbjuden, men det är tillåtet att läsa mellan raderna.
Den boksynte gymnasieadjunkten drabbades tidigt av nedsatt hörsel. Under sina sista säveår släppte han själva undervisningen och blev en så kallad resursperson. Och om någon var en redurs, så var det han.
I böckernas värld var han en märklig vägledare. Och när han i sitt fritidsantikvariat ramlade över udda säljbara eller osäljbara böcker kunde det hända att han bara stack till gamla kollegor böcker som han tänkte skulle passa just den adressaten.
Omtanke, lärdom, skepsis och en rejält tilltagen finurlighet är de karaktärsdrag jag vill länka samman i mina minnen av Bo Sundberg.
Så jobbar vi med nyheter