Till minne av Bjarne Abrahamsson

Bjarne, att få ha haft förmånen att ha dig till pappa är en stor ynnest. Du är verkligen en person som oförtrutet har stått vid min sida genom livet. När det inte fanns möjlighet för oss tjejer i Hultsfred att ha kvar våra hästar på ridskolan, byggde du genast om din verkstad till ett stall. För dig var ingenting omöjligt. Du ordnade långritter tillsammans med de andra föräldrarna i stallet och såg till att vi tjejer i tioårsåldern fick uppleva riktiga äventyr.
Du byggde egna bilar som vi körde med på isarna på sjön, Hulingen och du såg till att jag hade moppe så fort jag fyllde femton eller om jag möjligtvis körde några år innan? När jag växte upp flockades killarna hemma hos oss men det var långt ifrån alltid för min skull utan för att de tyckte att du var så spännande, energisk och påhittig. Din vänskapskrets har alltid varit stor och alla åldrar har dragits till dig.
För cirka 25 år sedan flyttade du till Gotland och det var vid få tillfällen du ville lämna ön. Du tog över din älskade mormors hus och byggde om och isolerade. Under tiden bodde du i en liten stuga på tomten med katten och alla krukväxter. Till slut var huset klart och du började bygga Smedjan. Otaliga är de människor som har kommit och gått. En mötesplats i Ljugarn. Här smiddes de första planerna till en traktorparad i Ljugarn. Varje sommar i mitten av juli samlas ett stort gäng vid Handels för att sedan visa upp sina klenoder i denna parad. Fest i bygdegården efteråt har också blivit tradition.
Ett annat kärt intresse har Krampmacken varit. När du år 2000 åkte till Kanada var det med äventyr i din blick. Ni skulle resa en runsten till minne av Leif Eriksson. En vacker ljuskrona i form av ett skepp smidde du på plats och donerade sedan denna till kyrkan. Ofta sa du att om tusen år skulle du återigen åka till Canada och tända din ljuskrona.
För dig var ingenting omöjligt. Det fanns inte en båtmotor som inte du kunde laga och när du åkte till Småland och grävde upp en traktor ur jorden var det inte många som trodde att projektet skulle ros i land. Men naturligtvis gick det. Du ville ju att det skulle gå.
Ja du pappa, nu får vi fortsätta våra samtal på ett lite annorlunda sätt, men med lite envishet får väl det också gå.