Till minne av Birgit Fors
Birgit kom med i skrivarcirkeln Romaskrivarna 1991. Hon var då 77 år och äldst i gruppen. Birgit var redan från början klar över vad hon ville uppnå med sitt skrivande.
Det var att skriva om sitt liv och lämna över det till barn och barnbarn. Det lyckades hon också med och för fyra år sedan gav hon vid 88 års ålder ut sina memoarer i boken "I min backspegel".
I boken berättar hon om uppväxten och skolgången i Sanda på 1920-talet, arbete på Visby lasarett, utbildning till sjuksköterska i Västerås, de närmare 25 åren i Mariefred med kulturellt och politiskt engagemang och sedan återkomsten hem till Gotland 1982.
Så här minns några av hennes skrivarkamrater henne från tiden i Romaskrivarna.
Eva Alfredson:
Jag är glad att jag har fått uppleva Birgit Fors.
Hon hade en sorts inre resning och självklarhet som smittade av sig på oss andra i skrivargruppen och många var de stunder hon fascinerade oss med sina berättelser om sitt liv. Birgit hade en särskilt varm blick för egenheter i tillvaron som hon lyckades fånga i sin penna.
- Det var väl inget särskilt, det är bara vad jag upplevt och vill skriva ner till barn, barnbarn och barnbarnsbarn.
Så sa Birgit ofta och hon hann skriva ner mycket. Jag tror Birgit hann bli färdig med sitt liv.
Tack Birgit för Dina levnadsberättelser och för att du var den du var.
Gösta Alfredson:
Birgit Fors hade levt ett innehållsrikt liv, och det delade hon med sig av. Både med glädje och avsikt. Det var liv i det hon skrev och med den avsikten att andra skulle kunna berika sig av hennes erfarenheter.
Anspråkslöst, klokt och nära livet skrev hon. Och så upplevde jag också att hon levde själv.
Det har varit en glädje och ett privilegium att ha fått lära känna Birgit Fors.
Lena Lingvall:
Birgit var en historieskildrare av rang. Med sitt fantastiska minne kunde hon återge människor och händelser med dokumentär noggrannhet.
Hennes skildringar av livet på pensionat Rune och berättelserna från Sanda - Klintetrakten gör henne till en bärare som lyfter fram sin bit av det gotländska kulturarvet. Det är just hennes bit av historien och därför är den unik.
Ingrid Vistrand:
Vilken tur att Birgit började skriva. Hon hade mycket att berätta från ett långt och innehållsrikt yrkes- och privatliv.
Birgit blev en kär vän och samtalspartner för oss i Romaskrivarna. Hennes iakttagelseförmåga och goda minne gjorde henne till en berättare av rang. Att läsa Birgits memoarer är som att se in i ett tittskåp där allt blir levande igen. Tåget ångar iväg från stationen i Mariefred, hunden Tipp viftar på svansen och Birgit åker bil till jobbet. Det gick undan, men hon hann ändå registrera den tid hon levde i.
Bara några veckor före hennes död sände Romaskrivarna sitt senaste alster till henne och Bertil Andersson bifogade följande rader:
Hej Birgit!
Romaskrivarna - den kära gamla studiecirkeln - är fortfarande produktiv och har producerat en ny liten skrift. Det är inget litterärt mästerverk utan endast en anspråkslös manifestation av vår långvariga sammanhållning i cirkeln.
Det skulle vara roligt att se Dig här en kväll igen men vi inser att det höga siffertal som verifierar Din ålder är en godtagbar förklaring till att Du inte kan komma till oss.
Det var visserligen länge sedan Du besökte oss men Du förstår säkert att Du ändå är närvarande i Ditt gäng och därmed innesluten i den förtroendefulla skrivarsamhörighet som vi känner och talar om ibland - rätt ofta faktiskt.
Nu har Birgit lämnat oss för gott och vi sörjer henne.
Så jobbar vi med nyheter