Till minne av Berit Stenquist
Berit var född i Kil och flyttade sedan till Malmö. Hon utbildade sig inom dåvarande Kungl. Postverket till postexpeditör och sedermera till postdirektör. Hennes tjänstgöring var förlagd till Gotland, Stockholm och från och med 1961 till Mariestad, där hon verkade till sin pensionering 1997.
För många Mariestadsbor kom Berit att bli en känd person på det dåvarande postkontoret. Hon var en kunnig och plikttrogen medarbetare, och hennes stora organisationsförmåga kom väl till pass för att få allt att fungera till gagn för såväl kunder som arbetskamrater. Samhörigheten med dessa fortsatte även efter pensioneringen med regelbundna träffar och resor till olika platser.
Hennes engagemang inskränkte sig inte bara till familj och arbete utan också till föreningsliv.
I detta kom hennes mycket stora arbetskapacitet och kunnighet väl till pass. Inom Rädda Barnens verksamhet både i Mariestad och på distriktsnivå var hon en stor tillgång bland annat som kassör. Hennes känsla för barn som behövde hjälp gjorde att hon tog ett mycket aktivt engagemang i en rad konkreta åtgärder: det kunde gälla barn som mobbats, barn som sökte asyl och på annat sätt behövde stöd, och hennes insatser när det gällde all skaffa resurser till sådant var omfattande. Hennes praktiska begåvning tog sig uttryck bland annat i enastående handarbeten och vävda alster vid de återkommande julmarknaderna inom Rädda Barnen. Med sitt vitala sätt betydde hon mycket för denna verksamhet och för sina föreningskamrater.
Berits insatser inom Inner Wheel var också värdefulla. Mottot ?Vänskap, Hjälpsamhet och Internationell förståelse" var något hon kände starkt för. Hennes smittande energi, hennes ambitioner, pålitlighet och kunnighet var en guldgruva för klubbens verksamhet Mariestad, och inom distriktet. Hon deltog aktivt även internationellt inom Inner Wheel. Saknaden är stor hos IW-vännerna.
Berit var ert rikt utrustad person med många intressen, bland annat för konst och litteratur. Hon var synnerligen allmänbildad och gjorde tillsammans med maken många långväga resor.
Ett ovärderligt stöd var hon för sin stora familj, och en sammanhållande länk även med den yttre kretsen av släktingar.
Under sjukdomstiden visade hon ett kämpamod. Hon var den som aldrig ville ge upp, och relationen till läkarna och den övriga vårdpersonalen präglades av varm vänskap och tillgivenhet.
Hon var med ett ord en stor personlighet, och de rader av Karin Boye, som avslutade hennes dödsannons, var verkligen väl valda och säger det mesta:
Det vackraste på jorden är bara redlighet
Birgitta Tidblad
Så jobbar vi med nyheter