Till minne av Berit Holmström
När vi på promenaderna ner till badet gick förbi tomten där jag nu bor, sa min väninna Sessan: "Där skulle du ha ett hus" och hon uppmanade mig ideligen att höra mig för hos kommunen om tomtmark. Jag ringde, men ingen tomt fanns. Men så ringer Berit en dag, som visste om min önskan: "Nu är dom här från kommunen och mäter av tomten".
Ja, så började det stora äventyret med eget hus...
Otaliga är de råd och all hjälp jag fått av Berit och hon kunde allt, om blommor, trädgård, bakning, ja, om allt. Trots att hon alltid var i farten, fanns det aldrig någon stress eller jäkt hos henne. Oräkneliga är de gånger jag behövde fråga om allt, som kan dyka upp för en ensam kvinna med hus och aldrig kände jag att jag var till besvär.
Kom jag in vid 9-tiden på morgonen, nyss uppstigen ur sängen, då hade Berit bullarna färdiga eller förberett maten till Evert, om hon skulle iväg för att arbeta. Bäst minns jag Berit sommartid med vattenkannan för att vattna blommorna utanför huset och vid stugorna, eller med saxen när hon kantklippte rabatterna eller med räfsan i hand. Berit älskade blommor, både ute och inne och därför växte och blommade allt under hennes händer. Tomheten och saknaden är stor. Det gick så fort från det Berit blev sjuk och sedan inte fanns hos oss längre. Men i tankarna och för min inre syn är Berit levande.
Tack, Berit för alla goda år vi fick leva som grannar och vänner!
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!