Till minne av Astrid Hansson
Kära mamma, många gånger är jag på väg att ringa dig för att prata lite, som vi alltid brukade göra. Vi tänkte på samma sak, så kallad "telepati".
Det är tomt efter dig, men du finns där någonstans i blommorna och fågelsången. För alltid minns jag din glada blick och dina gester, dina kärleksfulla händer som en god moder från barndomens Roma.
Du var en trygghet för oss i både glädje och sorg. En tröst är att du och pappa har funnits för oss. Ett år har snart gått sen du reste långt bort från oss.
I kvällens frid ni finns hos mig.
En vänlig tanke blott
från vänner jag fått
det är mycket värt
när saknaden är stor
efter både Far och Mor.
Marianne
Cecilia började arbeta i Kriminalvården för drygt tre år sedan. Juristutbildad i Uppsala och med rötterna på Fårö skulle hon slå sig ner på Gotland med sin livskamrat. Cecilias breda kompetens och goda personliga egenskaper gav henne en profil som kriminalvården behövde.
Hennes humanistiska läggning och professionalitet gjorde henne till en utmärkt frivårdsinspektör och ledare av program för våld i nära relationer. Hon hade börjat ha myndighetsberedskap och slussades in i en rättsvårdsfunktion. Hon var den ende som såg glad ut när vi skulle göra organisatoriska flödesscheman och hon gillade kvalitetsmanualer. Det var hög kvalitet i allt Cissi utförde.
Det var Cissi som tog tag i friskvården. Hon fick oss soffpotatisar att gå med stavar på lunchen och göra omöjliga rörelser i power yoga. Hon var den givne representanten vid Kriminalvårdsstyrelsens upprop "Sätt kvv i rörelse". Som vi sedan vann. Det var Cissi man kunde skoja med på knas-dialekt ena minuten och sitta i allvarligt samtal nästa. Det var Cissi som hade ett ord över för alla och alltid såg ljuset. Alltid icke-fördömande. Alltid beredd att möta just den människa hon hade framför sig där den var, vem det än var.
Vi såg Cissi sista gången den 1 september. Hon var på jobbet in i det sista, ville ha det så. Hon hämtades på parkeringen och hade kvalitetsdokument-pärmen under armen. Hon skulle kanske jobba lite i helgen.
Vi minns henne från ett bröllopsfoto där hon går Thomas till mötes på stranden och vinden leker i slöjan. Låt oss tro att det var just så hon gick nu också. Nu, när hon tyckte det var dags. Vårt varma deltagande går till Thomas, övrig släkt och alla vänner. Vi är stolta och glada över att ha arbetat tillsammans med Cecilia.
För Kriminalvården
Katarina Struwe Orleifson, Kriminalvårdschef
Så jobbar vi med nyheter