Till minne av Arne Sjögren

När budet nådde mig om att före detta lantbrukaren Arne Sjögren hastigt lämnat jordelivet efter ett liv i full verksamhet intill sista dagen, kände jag en stor saknad, men samtidigt tacksamhet att jag fått träffa och lära känna denne hedersman. Jag kom i kontakt med Arne för drygt 15 år sedan då vi båda skrev artiklar angående jordbrukspolitiken.
Det var med stor spänning jag såg fram emot att få möta denne eminente debattör då jag 1992 skulle hämta honom vid tåget i Örebro. Den man jag mötte stämde väl överens med mina förväntningar, en i alla avseenden rakryggad realist med både allvaret och den humoristiska glimten i blicken. Arne visade sig vara just den varma och tillgivna vän som jag förväntat mig. Min fru och våra fyra barn fängslades omedelbart av Arnes berättarkonst och genuina Gotlandsdialekt. Vi hade några härliga dagar i Arnes sällskap innan han fortsatte sin resa till vår gemensamma vän Ingvar Svensson i Lammhult.
Året därpå besökte vår familj vännen och Gotlandsambassadören Arne Sjögren. Han avsatte en hel vecka för att guida oss runt Gotlands sevärdheter, inte minst odlingslandskapet vars utveckling bekymrade Arne. Han kände verkligen sin ö och sparade ingen möda för att informera oss om livsbetingelserna i hans och övriga gotlänningars verklighet. Det var en oförglömlig vecka för oss fastlänningar.
Otaliga är de telefonsamtal, fax och brev som utväxlats oss emellan under dessa 15 år. Jag har drygt 100 stycken av de artiklar som Arne skrivit bara under vår bekantskap. De utgör en mycket god illustration över landsbygdsutvecklingen för den perioden.
Arne var för mig en ovanligt klarsynt och rejäl människa med ett stort politiskt intresse och en väl grundad kunskap om "vanliga" människors levnadsvillkor. Arne försvarade alltid de svaga. Otaliga är de artiklar där han påvisat det ekonomiska förtrycket mot de föräldrar som själva tar hand om sina barn och måste leva på en lön. Tidigt avslöjade Arne 1990 års skattereform som det största kollektiva rånet på låginkomsttagarna i modern tid.
Arnes geniala förslag att höja grundavdraget vid beskattningen så att alla fick behålla sitt existensminimum, idag cirka 100 000 kronor, presenterade han redan i början av vår bekantskap. Det kan nämnas att bland annat Italien och Irland redan har grundavdrag på den nivån.
Få enskilda människor i Sverige, har de senaste 15 åren bedrivit en så omfattande opinionsbildning mot utsugningen av det svenska jordbruket och landsbygdsbefolkningen som Arne gjort. Allt tillkommet på ideell grund och med stor framsynthet.
Arnes artiklar har alltid skrivits med känsla och ett enastående bildspråk som få andra skribenter kan prestera. Gotlands Tidningar och Gotlands Allehanda och många andra tidningar på fastlandet har förlorat en profil på insändarsidorna, och svenska folket en äkta kämpe för rättvisan. Jag personligen har förlorat en sann vän och inspirationskälla.
Arne har värnat om familjen. Den ger trygghet, inte minst i svåra stunder. Arnes fru Solveig, barn, barnbarn och barnbarnsbarn har mist en klippa i tillvaron. Jag och min familj och många andra deltar i er sorg och saknad.