Till minne av Arne Johansson

Du gick genom livet trygg och rakryggad, leendet fanns alltid på dina läppar. Många kan dra på smilbanden åt dina upptåg och lekfullhet. Vi glömmer aldrig dina dräpande kommentarer, dom var i särklass. Vi barn tyckte det var kul, när man trodde att du var vår bror. Detta hände när vi var barn, och även nu senare i livet.
Du och jag fick en alldeles speciell relation, för två och ett halvt år sen, då mamma gick bort. Jag hade själv blivit ensam någon månad tidigare. Många samtal, tårar, tankar och erfarenheter kunde vi dela, vi stöttade varandra så gott vi kunde. Jag vill påstå att vi fixade det ganska bra.
Nu kära pappa, får jag klara detta själv. Jag glömde nog hur gammal du var, med din ungdomliga framtoning. Du hade ju fyllt 80. Jag hade hoppats att få ha dig kvar, ännu en tid.
Saknar och älskar dig!