Till minne av Anna Gardell

En älskad mor och svärmor har gått ur tiden. Torsdagen den 6 november insomnade Anna Gardell lugnt och stilla på Visby lasarett. Stillsamt var också hela hennes sätt att vara.
Hon hade en innerlig tro på människors godhet, att tala illa om någon var något som Anna aldrig skulle göra. Hon var alltid lika förstående, och lika bergfast i sin tro på det goda i livet.
Anna var född Tingström och kom från Fole. 1950 så gifte hon sig med Sven Gardell och flyttade till Hall där hon bodde fram till slutet av 90-talet då de sålde huset.
Anna älskade det ljusa och det vackra i livet, alltför dova färger ruskade hon på huvudet åt och tyckte det var alldeles för dystert. Att klä sig i glada och varma färger gjorde hon gärna, och hon lyste alltid upp lite extra om något eller någon skulle firas.
Anna drabbades för snart tjugo år sedan av Parkinson, och blev genom åren alltmer märkt av sin sjukdom. Men, sjukdomen till trots, så slutande hon aldrig att ömma för sina nära och kära. Alla var lika värdefulla för henne.
Många människor borde avundas Annas vackra inre. Det är en oerhört stor gåva som är få förunnat att ha. Hennes hjärta svämmade över av kärlek till alla, och kärlek fick hon också tillbaka.
När Annas man gick bort 1999 så flyttade Anna efter en tid till äldreboendet på Forsagården i Lärbro. Anna fick där på äldre dar också uppleva en ny kärlek som förgyllde hela hennes tillvaro. När flytten gick till Kilåkern i Slite så flyttade Anna ihop med sin vän Sven Wallin och var nästan lika ungflicksaktigt förälskad som i tonåren. De fick några fantastiska år tillsammans innan Sven gick bort.
För oss som står Anna nära märkte vi hur bra hon mådde under den här tiden, hon var lycklig och hon levde i kärlek och harmoni och kunde ibland glömma bort sin sjukdom. Sven fick henne att skratta och njuta av livet. Vackert är allt som ses med kärlekens ögon.
Mycket gjorde Anna lycklig. En liten teckning från något av alla barnbarnen var uppskattat och satt ofta på väggen i hennes lägenhet. Något som skrevs i tidningen om barn och barnbarn var likaså till stor glädje för henne. Hon var en stor samlare av tidningsurklipp, och otaliga är hennes album som är fyllda av händelser ur hennes rika liv. Tyvärr så gjorde hennes händer inte det möjligt för henne att fortsätta, hon blev efterhand alltmer oförmögen till att hantera sax och kunna klippa. Men, vardagens händelser både ute i världen och på Gotland följde hon ändå genom prenumeration på Gotlands Tidningars taltidning.
Vi är många som kommer att sakna Anna, ibland känns trösten över att hon sluppit lida så hopplöst ynklig, och saknaden så plågsam. Alla ville vi få ha henne kvar, alla ville vi få fortsätta ta del av hennes liv, av hennes goda, av hennes obändiga styrka när allt var som besvärligast för henne.
Vi hoppas att Anna nu funnit ro i själen, hon kommer att leva vidare i våra minnen som den som gav oss alla en tro på människans inneboende styrka och tro även när livet ibland känns svårt.
Ärlig och uppriktig godhet mot andra får man igen, och alla tyckte mycket om Anna.
Annas närmast sörjande är: Ingrid och Per-Olof, Inge, Tommy och Barbro, Eva och Bernt och Per-Olof och Sandra. Hon sörjes också av alla barnbarn och barnbarnsbarn samt övrig släkt och vänner.