Till minne av Agneta Herlitz

Agneta Herlitz föddes den 8 april 1944 och avled av cancer den 13 november 2007, sörjd och saknad av sambon Anders Lekander, syskonen, syskonbarnen, övriga släkten och vännerna.
Hon växte upp på gården Nygranne i Halla. Efter avslutad skolgång studerade hon vid universiteten i Uppsala och Lund. Den huvudsakliga inriktningen av studierna var biologi, geologi, genetik och etnografi. På somrarna återvände hon till Gotland och deltog i driften av familjens två gårdar: Nygranne i Halla och Gannarve i Fröjel. Några år var hon även tillsynsman och guide på Stora Karlsö.
Utöver studierna tog hon mycket aktiv del av det radikala föreningsliv som blomstrade vid universitetet i Lund i slutet av 1960-talet och på 1970-talet. Hon var med om att starta U-gruppen, som arbetade med u-landsfrågor - ett då outvecklat område inom politiken i Sverige. Hon deltog bland annat i en mycket uppmärksammad hungerdemonstration utanför riksdagshuset i Stockholm 1968. De krav U-gruppen ställde, genomfördes till stora delar så småningom (ex 1% av BNP till bistånd).
Agneta var även aktiv i Lunds Fältbiologiska Studentförening (LUFS) och stred mot byggandet av Barsebäcks kärnkraftverk, Öresundsbron och Sturups flygplats. Engagemanget i LUFS gjorde att hon röstades in i Svenska Naturskyddsföreningens (SNF) riksstyrelse 1976 där hon bland annat satte fart på förnyelsearbetet inom SNF. När hon så småningom återvände till Gotland engagerades hon även i Naturskyddsföreningen på Gotland som är Svenska Naturskyddsföreningens lokala krets på ön. Agneta var styrelseledamot mellan åren 1984-90 och 1995-98 och ingick i föreningens ängskommitté.
Under åren 1978-83 arbetade hon i en statlig utredning (Naturresurs- och Miljökommittén) som utmynnade i betänkandet "Naturresursernas nyttjande och hävd, SOU 1983:56". Denna utredning framstår ännu som det bästa som skrivits inom området. Hon hade under utredningens gång skaffat sig ett nätverk av forskare inom området, som hon senare hade stor nytta av.
Utredningsarbetet grundlade Agnetas engagemang för bevarandet av äldre odlade växtsorter och hotade husdjursraser. Detta resulterade bland annat i ett inventerings- och bevarandearbete för gotländska lokalsorter av äpple. Hon skapade ett klonarkiv för gotländska äpplesorter på Naturskyddsförenings mark i Hörsne. Hon gjorde även ett temanummer av Naturskyddsföreningens skrift "Gotlands Natur" (1999) om gamla trädgårdsväxter på Gotland, och samlade själv gamla sorter i trädgården på Nygranne och i Visby.
Agneta kom att engagera sig alltmer för bevarandet av de svenska husdjursraserna. Hon var med och bildade Föreningen Gotlandskaninen 1984. Hon var aktiv i den föreningen till sin död, var redaktör för föreningens tidskrift och hade den största genbanksbesättningen av gotlandskanin. Hon engagerades i ett tidigt stadium i Gotlandsstövarföreningen, som verkar för att bevara den speciella hundras som fanns på Gotland, och som tack vare föreningens arbete ännu finns. Under åren 1994 - 2000 var hon föreningens ordförande. Hennes kennel producerade totalt 31 gotlandsstövarevalpar i 5 kullar. Genom sitt engagemang i Naturskyddsföreningen på Gotland gjorde hon ett temanummer av "Gotlands Natur" om de gotländska husdjursraserna (1996).
Hon var även aktiv i Rasföreningen för Dansk/svensk gårdshund och var föreningens ordförande under 2003 och dess redaktör under perioden 2001-2003. Hennes engagemang för de svenska hundrasernas bevarande gjorde att hon kom i konflikt med Svenska Kennelklubbens utställningsfixerade avelsidéer. Agneta väjde aldrig för att ta en konflikt, men detta slet i längden på hennes hälsa. Hon var medlem av Jordbruksverkets Husdjursgenetiska råd, där hon bland annat bevakade att de svenska hundraserna skulle räknas in bland de husdjur som Sverige har ansvar för att bevara. I början av 1980-talet flyttade Agneta tillbaka till Gotland och till släktgården Nygranne i Halla. Där var hon under många år anhörigvårdare för sin mor, Olga. Agnetas omsorg gjorde att Olga kunde sluta sina dagar hemma på sin gård. Parallellt med arbetet som anhörigvårdare arbetade Agneta under några år som ledarskribent med liberal inriktning på Gotlänningens ledarsida. Hennes oräddhet för att ta konflikter när hon kände att det behövdes och hennes ofta radikala idéer, gjorde att hennes alster alltid var uppfriskande att läsa.
Hon kom att intressera sig alltmer för åldringsvården inom Gotlands kommun. Hon hade nära kontakter med flera boende inom äldrevården och kunde på så sätt se de brister som fanns och finns. Över huvud taget hyste Agneta alltid en stor medkänsla med de gamla och svaga i samhället och arbetade på olika sätt för att de skulle få bättre villkor. Under sin sjukdomstid fick hon en ordentlig inblick i hur sjukvården fungerar eller inte fungerar. Agneta var imponerad av det engagemang som personalen inom lasarettets onkologavdelning har, vilket är ett mycket gott betyg från en som hade lätt att se brister i den vård och omsorg hon tidigare kommit i kontakt med.
Agnetas intresse för det gotländska kulturarvet gjorde att hon under flera år var aktiv i styrelsen för Gutamålsgillet, och var där med om att starta förnyelsearbetet inom gillet. Hon var också verksam i Halla hembygdsförening och i Kyrkans Miljövärn.
Agneta var med om att bilda Gotlands Entomologiska Förening 1991 och deltog sedan under alla år i föreningens styrelsearbete. Hon initierade även att Gotlands Geologiska Sällskap bildades 1995 och var det sällskapets förste ordförande. Agneta hade alltid huvudet fullt av idéer och ett brinnande engagemang för många olika saker och för mig har det varit ett äventyr att få leva med henne under de 15 år vi fick, innan sjukdomen allt för tidigt ryckte bort henne från det levande livet. Agneta satte engagemang före yrkesmässig karriär och verkade under större delen av sitt liv med oavlönat ideellt arbete. En människa som aldrig hade semester har nu kommit till ro.
Anders Lekander