Till Inger Österholms minne
Inger föddes i Halla september 1942. Hon utbildade sig till barnsköterska. 1967gifte hon sig med Sven Österholm och paret bosatte sig i Hemse. Under hela sin aktiva tid som arkeolog hade Inger starkt stöd av Sven som har en bred och omfattande kunskap inom många områden. Det var förresten Sven som lockade Inger att läsa arkeologi.
Jag lärde känna Inger år 1975 då hon ledde en keramikkurs på Hemse Folkhögskola. Jag minns att jag var imponerad av hennes noggrannhet i sin undervisning både vad gällde kärltillverkning som bränning. Kunskaper som hon senare fick stor nytta av under sina stenåldersundersökningar med den stora mängden keramik som fanns på boplatserna.
Då det blev möjligt att läsa på distans vid Stockholms Universitet år 1976 anordnades på Gotland en 20-poängskurs i arkeologi. Bland de ca 50 personer som anmälde sig till kursen var vi fyra från Hemse. Inger var en av dessa fyra. Kursen gick på halvfart eftersom de flesta eleverna också hade arbeten att sköta. Vi från Hemse träffades många kvällar då vi studerade tillsammans men även förhörde varandra inför tentamen. Det var en intensiv och rolig tid.
Inom arkeologikursen kom det så småningom att utmejslas en särskild grupp som tillsammans med våra lärare kom att träffas för trevlig samvaro. Från början var vi ca tjugo "arkeologi-tokiga" personer i gruppen som blev trogna vänner och möttes på valborgsmäss, nyårsafton och jämna årsdagar. Denna grupp håller fortfarande samman trots att den efter mer än 30 år decimerats till ett tiotal. Inger var under alla år gruppens centralgestalt.
Då 20-poängskursen var avklarad hade många av kursdeltagarna fått "blodad tand" och vi fortsatte att läsa både 40- och 60-poängskurserna. Efter dessa kurser fortsatte Inger sina arkeologistudier och år 1989 lade hon fram sin doktorsavhandling: "Bosättningsmönstret på Gotland under stenåldern." I denna avhandling visade Inger bl.a. på att Gotland i princip var fullbyggt under neolitisk tid. Det vill säga att varje boplatsområde behövde ett så stort insamlingsområde för födan att inga fler områden fick plats runt öns kuster.
Inger grävde på många stenåldersboplatser på Gotland. Så småningom blev det dock på den stora boplatsen vid Ajvide/Jakobs i Eksta (ca 200.000 m2) som hon utförde årliga grävningar, bl.a. med hjälp av arkeologistuderande. Denna boplats har lämnat mycken ny kunskap till stenåldersforskningen. Tyvärr hann Inger inte färdigbearbeta det enormt stora fyndmaterialet trots att hennes studenter har skrivit ett stort antal uppsatser i ämnet.
Nämnas bör att Inger även deltog i stora internationella grävningar såsom i Carrowmore på Irland och i stenåldersprojekt i Sydostasien.
Inger var lektor i arkeologi vid Högskolan på Gotland. Detta lärosäte var hon med att bygga upp och utforma. Hon hann med att vara prefekt, prorektor och tillförordnad rektor vid Högskolan. Hon tillhörde också många föreningar och satt i många styrelser. Här skall endast nämnas Swedish Archaeological Society och Gutamålsgillet.
Inger var sjuk periodvis under mer än ett års tid men hon bar hela tiden huvudet högt. Ännu de sista veckorna då hon helt klart visste att tiden var kort, men då vi hennes vänner ännu hoppades på ett under, bar hon sitt svåra lidande på ett fantastiskt sätt.
Vi vänner i arkeologigänget kommer alltid att sakna Ingers vänskap och glada skratt, hennes stora redighet och hennes förmåga att samarbeta på ett konstruktivt sätt. Vi känner den sorg och saknad som vi vet att hennes familj genomlever och vi känner särskilt för maken Sven som tillhör vår krets.
Så jobbar vi med nyheter