Sylvia Solfeldt

Gotland2006-06-03 06:00
Jag står i fönstret och ser solen gå ner. Jag ser fruktträden som blommar och minns tillbaka till somrarna som jag tillbringade ihop med dig och moffa.
Det har nu gått ett halvår sen du gick bort. Efter lång tid av sjukdom och smärta. Trots att du hade så ont, så kämpade du in i det sista, ville inte ge upp förrän du försäkrat dig om att vi skulle klara oss. Du var osjälvisk in i det sista.
Vi är många som saknar dig. Du har alltid en plats i mitt hjärta.
Jag älskar dig.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om