Svenska Prästgården i Torrevieja numera i ett "välsignat tillstånd"
Den 4 mars blev en historisk dag för Svenska församlingen på Costa Blanca, för då genomfördes en välsignelsehandling av den "Svenska Prästgården" som vi kallar det hus som numera är bostad åt det svenska prästparet.
Från svenska konsulatet i Torrevieja kom konsul Enrique Lorca Gambin och hans sekreterare Caroline Lamenoise. Vidare fanns representanter från klubbarna Mas Amigos och Club Nórdico, Radio Suéca, Sveorna samt Svenska skolan.
Svenska Kyrkan i Utlandet i Uppsala representerades av nämndens ordförande Jösta Claeson och regionchef Stefan Bergmark, som förrättade välsignelsehandlingen, vilken inleddes med välkomstord av kyrkoherde Lennart Kinnander. Huset som har inköpts av Trossamfundet Svenska Kyrkan är beläget i urbanisationen El Chaparral med adress James Ensor 2 A.
I första hand är "Svenska Prästgården" avsedd att vara bostad till prästparet men intentionen är att huset också skall kunna brukas till olika aktiviteter och på försök har vi haft öppet hus mellan 10-14 tisdagar och onsdagar, då vi även haft kvällsöppet med någon programpunkt.
Efter välsignelseakten spelade Tryggve Nygård på klarinett -"Amazing grace" sedan inbjöds de c:a 60 gästerna till cocktail.
Tal hölls av Ambassadör Anders Rönquist där han citerade från biskop Lennart Koskinens senaste bok "Reformationen går vidare".
Jösta Claeson talade för Svenska kyrkan i Utlandet och Maj-Britt Danielsson -kyrkorådets ordförande i Costa Blancaförsamlingen talade och överlämnade ett citronträd som gåva från församlingen.
Bengt "Boa" Ericsson från Radio Suéca föreslog en applåd för prästparet, vilket anammades.
Diakonen och prästfrun läste följande från "Bönboken - tradition och liv:" Det finns en mycket liten ikon i familjens kök. Den är inte på något sätt iögonfallande men den finns där. På en minimal avsats, en list, där mamman en gång av en impuls ställde den. Nu vill hon inte vara utan den. Den finns där som en påminnelse och en inbjudan. Som en blick som ser henne.
När hon ser på den går hennes tankar till Jesus och hon minns att han är närvarande. I hennes liv, i deras kök. I den alldeles vanliga vardagen.
Någon gång händer det att hon tar den i sina händer och bär den en stund. Som en bön.
Efter den läsningen utlovade Eva att varje familj som idag gästade Prästgården skulle få samma typ av ikon -som hon läst om- med sig hem som ett minne av dagen.
Så jobbar vi med nyheter