Sven-Erik Larsson

Sven-Erik "Svenne" Larsson, Botels i Lau har efter hastigt insjuknande avlidit på Karolinska sjukhuset, 67 år gammal. Han var född och uppvuxen vid Botels och genomgick lantbrukarutbildning dels på Lövsta Lantbruksskola men också vid Strömma, Ulvhäll och Vretakloster lantbruksskolor på fastlandet. Svenne har varit verksam ända fram till dödsfallet som en duktig lantbrukare på föräldragården som han övertog i slutet på 60-talet. Han var med och bildade Gotlands Konserväxtodlarförening och tillhörde Gotlands Potatisodlares förening liksom LRF, Centern och Hembygdsföreningen. Han var också medlem av Druiderna.
Jakt och fiske var utöver gårdens skötsel hans stora intresse. I yngre dagar var han också både varpakastare och pärkspelare. Han tyckte också om att resa och har rest otaliga gånger till sol och värme.
Närmaste sörjande är makan Inga-Britt f. Lindblom i hemmet, dottern Linda Uppsala/Lau och modern Iris också boende vid Botels samt makans barn Marie Attlerud med make Christer i Ljugarn och Lena Silver med make Tomas i Västerås båda med familjer.

"Ditt redbara hjärta har somnat", så stod det att läsa i versen i din dödsannons. Det finns ingen större sanning än denna.
Du har funnits i vår familj i tre generationer. Redan 1944 kom du till Johannes Lesley som blivit ensam med sina två söner och fick ta hand om familjen och det stora huset på Storgatan i Hemse. Där kom du att bli kvar i 44 år och där lade du ner din livsgärning.
När Johannes Lesley, som sedermera blev familjens svärfar och farfar, blev äldre, fick han en sådan lugn och trygg ålderdom, som inte är många förunnad. Aldrig någon gång behövde vi oroa oss över att han inte hade det bra.
Under alla år var vi alltid välkomna till huset på Storgatan under våra Gotlandsbesök. När du senare flyttade till egen lägenhet hälsade vi alltid på dig och du bjöd alltid på det bästa du hade.
Sista halvåret då din hälsa blev sämre, har vi haft förmånen att bo nära dig. Vi hade nästan daglig kontakt och kunde finnas till hands om du behövde hjälp.
När du kom till sjukhemmet blev du allt tröttare och en kväll sa du: "Jag tror, jag går hem nu" och ett lugn spred sig över dig. När vi kom nästa dag hade du "gått hem".
Vi är så tacksamma över allt du har gjort för vår familj, för din redbara omsorg om hus och hem, barn och barnbarn.
Din livsgärning är till ända och det är dig väl förunnat, att få en evig vila på Hemse vackra kyrkogård.