Sven Ekman

Vår morfar, pappa och svärfar Sven Ekman är död.
Vi har så många minnen, framför allt från åren då de äldsta barnen var små. Då träffades vi flera gånger om året, först i Skåne sedan i Umeå. Promenader, utflykter, bullbak i vårt kök, födelsedagstårtor, pepparkakor till julen och påskpyntande. Senaste gången Mormor och Morfar var i Umeå julen 1999 hade vi ingen aning om att det var sista gången de båda var här. Morfar kom september 2000 själv på en visit. Vi minns honom stå i vårt vardagsrum, formidabel i sin fina kostym, utsmyckad med ordnar från Tempelriddarna.
Många andra kommer säkert att skriva om alla fantastiska saker Morfar gjorde och utförde under sin livstid. Men för oss var han Morfar, med sånger, historier och munspel. När hälsan sviktade och de inte längre reste hit höll vi kontakt per telefon. När vi till slut kom till Gotland 2005 hade tyvärr Mormor dött. Vi såg vilket slag det var för Morfar. När vi i somras var på Gotland förnam vi hur trött Morfar var, som om han levt färdigt livet nu då Mormor inte längre fanns vid hans sida. Sista gången vi lämnade huset i Vibble förstod vi att vi nog inte skulle ses mer, och vi tog adjö i våra hjärtan.
Vi önskar att vi varit närmre varann, på alla sätt. Vår sorg är stor över livets gång, och den tid som runnit iväg, då vi kunde ha setts och varit närmre, men det blev inte så.
När Mia bodde i USA på 80-talet, sa Morfar: "Om jag skulle gå och dö medan du är där, störta nu inte hem över halva jordklotet till begravningen, ingen mening att lägga ut tusentals kronor för att stå på en kall kyrkbacke och titta ner i ett mörkt hål, för jag finns inte där då. Gå istället ut en klar natt och titta på månen och säg adjö". Månen var Mias och Morfars kontaktlänk, då innan sms-tiden. Morfar sa; "Det är samma måne här som där, samma måne vi ser. När jag ser månen säger jag; Hej du måne, hälsa Mia. Och du gör detsamma."
Vi kommer inte på den officiella begravningen, istället kommer vi, en klar månljus kväll, säga adjö till vår Morfar. Vi vet att släkt och vänner i stor mängd kommer närvara vid begravningen. Bra så. Vi säger dock adjö själva, och vet att det också är OK för vår Morfar.
Vi hoppas innerligen att det finns en andra dimension i det här mystifika livet; att Morfar nu är där med vår Mormor. Där de är unga och pigga, Mormor drar djupa, lätta andetag och Morfar har spring och ork i benen. Ni finns hos oss i våra tankar, varje dag i resten av våra liv.